sybarit | SAOB

Publicerad 2000

SYBARIT sy1bari4t l. syb1-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(sib- 1771—1798. syb- 1737 osv.)

Etymologi

[liksom t. sybarit, eng. sybarite, fr. sybarite, lat. sybarita av gr. συβαρίτης, invånare i staden Sybaris vilka var beryktade för sitt luxuösa o. utsvävande leverne, till stadsnamnet SYBARIS (gr. Σύβαρις, äv. använt appellativiskt om lyx o. överflöd)]

1) invånare i den forngrekiska handelsstaden Sybaris i södra Italien; i pl. äv. utan hänsyn till kön. Bliberg Acerra 692 (1737). Sybariterna stodo de (dvs. atenarna) bi med en flotta emot Crotoniaterna. Eberhardt AllmH 1: 137 (1766). Sybariter, ett wällustigt och wekligt folk, som bodde uti staden Sybaris. Pfeiffer (1837). Sybariternas gästabud var så fina att de skickade ut inbjudningarna ett helt år i förväg för att damerna skulle hinna få sina kläder i ordning. Henrikson AntikHist. 1: 56 (1958).

2) i oeg. l. bildl. anv. av 1, om (förvekligad) njutningsmänniska; vällusting, vällevnadsman. Bellman (BellmS) 10: 119 (1788). Jag tackar dig för ditt bref, af hvars början jag .. ser, att du är en debaucheur, men ej en sybarit. CLivijn (1806) hos Hjärne DagDrabbn. 232. Ännu i dag utmärker man en vekling och frossare med namnet Sybarit. ConvLex. 8: 85 (1838). Fru Svensson var ingen sybarit af naturen .. men hon glömde aldrig hvad hon var skyldig sin ställning. Benedictsson Eftersk. 58 (c. 1885). Vem skulle väl ha tilltrott denne raffinerade sybarit en så hänsynslös energi! Grimberg VärldH 4: 62 (1930). Han var en stor sybarit .. och förstod att inrätta det bekvämt åt sig i alla situationer. Engström Nak. 208 (1934). Människorna är dolda i sina egna åtgärder och åtbörder — samariten lika väl som sybariten. Gyllensten Pal. 46 (1970).

Avledn.: SYBARITISK, adj. [jfr t. sybaritisch, eng. sybaritical, fr. sybaritique, lat. sybariticus, gr. συβαριτικός] till 1: som härrör från l. har samband med l. erinrar om l. kännetecknar Sybaris l. sybariterna(s); äv. motsv. 2, oeg. l. bildl., mer l. mindre liktydigt med: yppig, lyxig; förvekligad (o. (endast) inriktad på njutning); äv.: förfinad, raffinerad, utstuderad. Lät oss se på hvarannan! när vi .. skäre Apelsinen sibaritiskt skämtande. Thorild (SVS) 2: 111 (1784). En Sybaritisk stol. Vid expositionen .. har nyligen en stol, som böjer sig efter kroppens alla rörelser, väckt allmän uppmärksamhet. SvT 1852, nr 16, s. 3. Det .. på en gång sybaritiska och ansträngande vandringslivet började .. trötta den allvarlige och pliktfaste unge mannen. Johanson SpeglL 89 (1907, 1926). Munkstolarnas träiga triangelsitsar lägga intet hyende under sybaritisk vällevnad. Carlsson Stockh. 86 (1915). Bolander TidOro 228 (1923; om gästabud). Så värst sybaritiskt har väl våra pojkar det inte där borta. Kihlman Idyll 200 (1936). Asklund SvIdyll 162 (1937: sybaritisk njutning). Det skulle aldrig fallit oss in att använda våra tioöringar till något så sybaritiskt som att åka (dvs. med spårvagnen). Kræmer Brantings 27 (1939). Posse Bygg. 18 (1942; om småleende). —

SYBARITISKA, r. l. f. till 1: språk talat i Sybaris. JournLTh. 1812, nr 203, s. 1. —

SYBARITISM, r. l. m. [jfr eng. sybaritism, t. sybaritismus, fr. sybaritisme] till 2, om (strävan efter l. svaghet för) sybaritiskt levnadssätt o. sybaritisk (livs)stil; njutningslystnad; frosseri. Reuterdahl Mem. 171 (1858). Den skändliga sybaritism, som frodades på bekostnad af det .. genom outhärdliga pålagor utarmade folket. Bolin Statsl. 2: 165 (1871). Hans sybaritism går så långt, att han befaller sina tjänare att väcka honom några gånger under nattens lopp för att hans sömn skall bli angenämare. Wester Merežkovskij EvigFölj. 142 (1908). SAOL (1998).

Spalt S 15476 band 33, 2000

Webbansvarig