Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYDA sy3da2, v.2 -er, sydde syd3e2, sytt syt4, sydd syd4, i ipf. äv. (numera bl. tillf.) -ade; förr äv. SUDA, v.2 -ade l. sudde. (pr. sg. syder Murenius AV 440 (1660) osv.; syr Murenius AV 515 (1662: syyr). — ipf. sg. sudde VgFmT I. 4—5: 82 (1596); sydade Meurman (1847), Hufvudstadsbl. 25 ⁄ 5 1966, s. 6; sydde 2SthmTb. 8: 106 (1589: syddes, pass.) osv. — p. pf. n. sudat Verelius 41 (1681: Högsudat)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) motsv. SUD, sbst.1 1: förse (byggnad l. del därav) med brädbeklädnad. (Joen Tornbyggare) Resthe, Sydde och Spänte thet höga Tornet på Domkyrkian (i Skara). VgFmT I. 4—5: 82 (1594). Därs. (1596).
2) (†) motsv. SUD, sbst.1 3, med avs. på båt l. fartyg: (lägga på sidan o.) förse med bordläggning (o. reling). 2SthmTb. 8: 106 (1589).
3) (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) bringa (båt l. fartyg) att luta l. kränga. NPress. 22 ⁄ 8 1894, s. 3.
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i Finl.) luta l. kränga o. d.; särsk. (o. i sht) om (segel)båt o. dyl. ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om lutande ställning, lutning. (Sv.) Sydha, (lat.) navis inclinat. Schroderus Comenius Reg. e 4 a (1639). Södre kyrkiobalken sijdher och faller snart omkull. Murenius AV 440 (1660). Skutan sydde stundom så myckit, att watnet gick in på heele leebolet. Gyllenius Diar. 154 (c. 1670). Hwilken, som lägger timmer .. emot annans gärdesgård, att han deraf får sydning eller omkullfaller böte (osv.). ByordnMäl. 77 (1833). Brickan sydade oroväckande, men .. (servitrisen) klarade skivan. Hufvudstadsbl. 25 ⁄ 5 1966, s. 6.
Spalt S 15493 band 33, 2000