Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYFT syf4t, n.; best. -et.
Ordformer
(syft (-fft) 1718—1836. söft 1754 (: söfte kar)—1912 (: söftkar))
Etymologi
[sv. dial. syft; till SYFTA, v.2]
(förr) motsv. SYFTA, v.2 3: syftning; äv. o. i sht konkret: mäsk (se d. o. 1). Samtelige Borgerskapet begiärade någon Dilation .. till des de fådt afbränna hwad som en och annan kunne nu hafwa i syft. VRP 1718, s. 328. Soml. skaffa el. köpa bränwin af andra & slå i sitt syfft, då lyckas det för dem & ej för de andra. SkrGAAkad. 15: 112 (1743). Syftet har jag dels uppspätt till sörp för Fäkreaturen och dels dermed döfwat agnar eller hösmöle åt mina .. Swin. VexjöBl. 8 ⁄ 4 1836, s. 2. jfr: Varav (utom av kokande vatten) utgjordes mäsken .. syftet? LandsmFrågel. 6: 1 (1927).
Ssg (om ä. förh. Anm. Ssgn kan äv. hänföras till syfta, v.2): A: SYFT-KAR. (syft- 1780—1912. syfte- 1734—1864. syftes- 1794) mäskkar. Syfftekar med Låck. BoupptVäxjö 1734. Därs. 1912.
B (†): SYFTE-KAR, se A.
C (†): SYFTES-KAR, se A.

 

Spalt S 15499 band 33, 2000

Webbansvarig