| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYMBOLISERA symbol1ise4ra l. sym1bol- l. -bωl-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
I. tr.
1) vara symbol (se d. o. 1) för (ngt); äv. (mera tillf.): föreställa (ngn l. ngt; se FÖRESTÄLLA 6 a); äv. i pass. övergående i dep. Phosph. 1810, s. 304 (i pass. övergående i dep.). De flämtande par som hvirvla fram i den dammande balsalen, hur väl symbolisera de icke våra samtidas passionerade jagt, då det gäller att gå om hvarandra, knuffa undan hvarandra. Verd. 1890, s. 156. De svart-rödt-gyllene färgerna, som symboliserade Tysklands enhet, blefvo också frihetssträfvandets symboliska trikolor (under revolutionsåret 1848). Lundegård Stormf. 48 (1893). Tjurhuvudet (på ett dryckeshorn) .. skall tydligen i sin djärva hållning med ”fällda” horn symbolisera styrka och mod. Fornv. 1946, s. 149. Att unge ädlingen (på väggbonaden) symboliserar Hercules mellan Virtus och Voluptas förefaller .. uppenbart. ABeijer (1955) hos Stiernhielm o. Columbus (SVS) 121. Riddaren har en lans — gissa vad den symboliserar! Ekbom Molnbygg. 66 (1980). — särsk.
a) vara symbol (se d. o. 1 a α) för (ngt); förr äv. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. symboliserande logik: logik som åskådliggörs med hjälp av symboler. 2NF 25: 1484 (1917: logik). De använda kvadraterna (i en kartografisk framställning av åkerareal) symboliserade 1 km2 åker. SvGeogrÅb. 1963, s. 10.
b) språkv. om betydelsebärande enhet i mänskligt språk: vara symbol (se d. o. 1 a β) för (ngn l. ngt), beteckna (se d. o. 2 e). De språkliga uttrycken står för, symboliserar, mer eller mindre klara begrepp. Husén Psyk. 107 (1954). Man kan .. direkt tala om sitt förakt för något. Man använder då ord, som enligt språkets konventionella regler betecknar eller symboliserar förakt. Regnéll Sem. 21 (1958).
2) ge symboliskt uttr. åt, framställa, skildra, karakterisera (se d. o. 1 b) (ngt l. ngn) med hjälp av symbol (l. symboler). Polyfem IV. 2: 1 (1811). Inbillningskraften sväfvade ut i ett fritt symboliserande och allegoriserande af det outsägliga. Geijer I. 5: 127 (1842). Ibsen har symboliserat sig själf i råttjungfrun. NordRevy 1895, s. 168. Med ”Molnen” symboliserar Aristophanes sofistikens luftighet och innehållstomhet. Paulson Aristoph. 1: 72 (1901). (Aischylos) säges ha symboliserat sin egen titaniska, trotsiga konstnärskänsla i Prometeus’ gestalt. Werin Ekelund 1: 401 (1960).
II. refl.
1) (numera föga br.) uppenbara sig l. framträda (se d. o. 4) ss. symbol; förr äv. i allmännare anv.: avspeglas (se AVSPEGLA 2 slutet). En karl .. hvars ansigte hastigt upglöder, tror att det onda samvetet eller fegheten symboliserar sig. Elgström Frunt. 10 (1809). De gudomliga sanningarne symbolisera sig uti historiska händelser. Rydberg Ath. 103 (1859). Samfundskänslan, den politiska och kyrkliga, symboliserade sig i (ärkebiskop E. Benzelius d. ä.). KyrkohÅ 1902, GoA. s. 132.
2) (†) göra sig en symbol av, föreställa sig (ngt så l. så; se FÖRESTÄLLA 15 a). (Barnet) symboliserar .. sig hans (dvs. Guds) kärleksfulla godhet och förlåtelse under bilden af moderns ömma omvårdnad och öfverseende. Tegnér 4: 412 (1839).
Spalt S 15545 band 33, 2000