Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYMPATISERA sym1patise4ra l. 01-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(sin- 1692. sym- 1713 osv. -pasera 1912. -patisera (-c-) 1692 osv.)
Etymologi
[liksom t. sympathisieren, eng. sympathize av fr. sympathiser; till SYMPATI. — Jfr SYMPATISANT, SYMPATISÖR]
1) (numera mindre br.) motsv. SYMPATI 1, i fråga om tankar l. känslor o. d. hos olika personer, med personsubj.: överensstämma, vara i samklang (se d. o. 3); i sht i uttr. sympatisera med ngn; äv. i överförd anv., om ngt sakligt; stundom svårt att skilja från 3. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 52 (1692). (Hävdatecknaren behöver) den sympathiserande inbildningskraften, för at intränga i andras caracterer och läsa menniskohjertats djupaste hemligheter. LittT 1796, s. 491. Jag tycker mig sympathisera med .. (M. A. Castrén) alldeles ovanligt, i ett som annat. JJTengström (1849) i FoU 20: 222. Ekbohrn (1904).
2) [bet.-utveckling ur 1] (†) om ngt sakligt: stämma överens, gå väl ihop, passa (se PASSA, v.1 V 8); äv.: bilda en harmonisk enhet, stå i samklang (se d. o. 3); särsk. i uttr. sympatisera med ngt. JGWerwing (1713) i 2Saml. 1: 30. Våra själar togo sin flygt hvar och en i det djur, hvarmed den mäst sympatiserade. Kellgren (SVS) 4: 277 (1782). Magistern hade en grönaktig syrtut på sig, nära sympatiserande med den ofvan beskrifne kathedern. CFDahlgren 4: 129 (1831). (Got.) Atsteigadau .. stige han ned, sympathiserar ej på minsta vis med medium. Uppström Matth. 132 (1850).
3) motsvarande SYMPATI 2 (utom i slutet numera mindre br.) om person: tycka om, hysa tillgivenhet, (till följd av sympati) gå bra ihop; i sht i uttr. sympatisera med ngn; ss. p. pr. äv. i överförd anv., om ngt sakligt, dels: som beror på sympati, dels: sympativäckande. Om .. åtrån efter tillfällen att tjena andra och väcka sympathiserande känslor, ofta kommit mig att handla oförsigtigt .. så (osv.). Rademine Knigge 1: 26 (1804). Hembygden(Hfors) 1911, s. 97 (i p. pr., om upplysningar). Under hela vår expedition i Kap vållade det oss inga svårigheter att erhålla lokala, med oss sympatiserande vägvisare. Eje Reitz DödHäl. 129 (1933). Han hatar bokens ”jag”, som är student och dessutom inte sympatiserar med båtsmannen. FinT 1955, s. 131. — särsk. (fullt br.) motsv. SYMPATI 2 b, i uttr. sympatisera med ngn, ha samma ståndpunkt l. vara inne på samma linje som ngn; äv. i uttr. sympatisera med (i sht förr äv. för) ngt, anse ngt (t. ex. åsikt o. d.) vara berättigat, gilla ngt (se GILLA, v.1); i sht förr äv. med pluralt personsubj.: hysa sympati för varandras åsikter o. d., överensstämma i sin syn. Svenska Konungen sympathiserar med folkrörelserna i Danmark. FoU 21: 64 (i handl. fr. 1844). Det war ju kuriöst att vi så skulle sympatisera. UrKorrCronholm 243 (1848). När det är tal om Finland, för hvars sak författarinnan med rätta sympatiserar, då är det för henne ej längre fråga om .. att nationalitetskänslan bör uppgå i världsborgarkänslan. Wirsén EKey 111 (1900). Ericus Olai uppgift, att nästan hela kardinalkollegiet .. sympatiserade med Olaus’ motståndare (i tvisten om ärkebiskopsstolen i Uppsala), förefaller fullt trovärdigt. KyrkohÅ 1932, s. 41. Jag sympatiserar med och vill gärna dela hennes fasta övertygelse. Delblanc Gunn. 10 (1978).
Avledn. (till 3): SYMPATISERARE, m. ⁄ ⁄ ig. (numera bl. tillf.) sympatisör. SvBL 1: 216 (1858).

 

Spalt S 15563 band 33, 2000

Webbansvarig