| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNE sy3ne2, sbst.1, n. Anm. 1:o Ordet upptages ss. n. av Lindfors (1824), ss. m. av Möller (1790, 1807) o. Nordforss (1805). 2:o Den gamla genitivformen i sg. obest. synes är fullt levande i uttr. till synes (se 1, 2 (c), 3).
1) (numera föga br.) handlingen att se; beskådande l. påseende; förr äv.: besiktning; särsk. i uttr. bära ngt till syne, visa fram ngt, taga ngn l. ngt till synes, taga ngn l. ngt i betraktande, betrakta ngn l. ngt, stå ngn till syne, stå till beskådande för ngn, bringa ngt till synes, ådagalägga ngt, lägga ngt i dagen. Når .. Jöns olffzson till syne bær wår keriste nadigiste herres och myn scriffwelsse. G1R 3: 427 (1526). Säyes och Hans dödhe Lekamen haffue i tre dagher stådt alle män till syne. Tegel E14 321 (i handl. fr. 1577). Henne war på sagdt ther J Prestegården, Ath hon skulle wara medh barn .. och bödh sigh ther thill syne och thill rätte. UpplDomb. 5: 220 (1599). Den sista valkampanjen har skarpt bragt till synes en .. farlig svaghet i .. (riksdagsordningens) bestämmelser. SvTidskr. 1893, s. 421. Bergstugans folk tog nu i större lugn den oförarglige gästen närmare till synes, där han från halfskummet alltjämt såg på elden i fridfull tröttnad. Högberg Vred. 2: 244 (1906).
2) [specialfall av 1] i prep.-uttr. betecknande att ngn l. ngt (plötsligt) ses l. syns l. kommer inom synhåll l. visar sig l. framträder l. icke ses osv. l. att ngn får syn på ngn l. ngt; särsk. i uttr. komma till synes, ses l. synas l. visa sig; komma inom synhåll; dyka upp; bli synlig; om ngt sakligt äv.: komma fram l. träda i dagen o. d. Konung Johan .. menade väl med sin liturgi och med sina sträfvanden att .. försona motsatserna och till att förmedla det söndrade, så att något mera kunde komma till synes af den ena, heliga och allmänliga kyrkan. VL 20 ⁄ 3 1893, s. 2. Han egde .. en ej ringa poetisk begåfning, den han dock på grund af sin medfödda anspråkslöshet ej gerna lät komma till synes utom den förtroligare kretsen. Därs. 16 ⁄ 9 1895, s. 2. Fantasien hos Gustaf Adolf visar sig ej blott i hans bildspråk, den kommer framför allt till synes i hans förmåga att uppgöra planer. KristendVTid 1909, s. 159. Klockan åtta åts kvällsvard, och nu först kom löjtnant Lagerlöf till synes. Lagerlöf Mårb. 263 (1922). Att den äldre kalken, vilken först 1729 kommer till synes i generalmönsterrullorna .. måste ha tilldelats 1696 — i varje fall innan regementet 1699 gick i fält — skall här påvisas. Rig 1949, s. 8. Det finns .. ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Mark. 4: 22 (NT 1981). — särsk.
a) [delvis efter d. komme til syne] (numera föga br.) i uttr. komma till syne, komma till synes; förr äv.: kunna beses. Thett kunne vij väl tenkie, att om thett skall nogott gott blifve uttaf thett han hafver förhender, då motte thett ju först komme til syne. G1R 24: 396 (1554). Svansen samt fyra skefva ben kommo till syne. OoB 1892, s. 261. Du vet hur det klär dig, när groparna i kinden komma till syne. Elkan Hall 282 (1899). Ju närmare de förväntningsfulla västerlänningarna .. nalkades .. dammen, desto mera började det österländska elementet i folkvimlet komma till syne. Dens. Österl. 139 (1901).
b) (numera föga br.) i uttr. komma i, förr äv. uti syne, komma till synes, visa sig; förr äv. i uttr. komma i syne med ngn, övergående i bet.: träffa ngn. (Ryttaren) war mera nöjd att förlora lifwet (än att gifta sig), och fördenskull nästan hela sommaren undandöljt sig, gångit Skogman, intet .. kommit uti syne med någon menniska. Cavallin Herdam. 4: 395 (cit. fr. 1708). Han kom ej väl åter i syne, förr än (osv.). MoB 1: 27 (1824). En roddbåt kom i syne bakom en udde. Ekholm SvL 135 (1926).
c) (numera föga br.) i uttr. vara till l. i syne l. till synes, vara att se; synas, vara synlig. Samme dagh sprack en hell hop blo utaff mitt brist och låp i skiorten såsåm ennu till synne är. Carl IX Cal. 57 (1588). Norr om byen äro tri högar till syne. Wettersten Forssa 35 (c. 1750). (Trollkarlen) följde med, men var ej i syne för besättningen. Hofberg SvFolksägn. 35 (1882). Ingenstädes .. var någon av de båda fredlöse till synes. Melin VikSaga 89 (1910).
d) (numera bl. mera tillf.) i uttr. få ngn l. ngt i syne, få syn på ngn l. ngt (se SYN, sbst.2 1 c α). Vid kringseendet få en i syne. Schultze Ordb. 4035 (c. 1755). En gris, hvilken fick sin patron i syne, blef alldeles förskrämd. CFDahlgren 4: 306 (1831).
e) i uttr. ur syne, ur sikte; äv. bildl. Hade man från första början vetat det väsentliga, skulle man icke tappat det ur syne. Hallström UngdNov. 238 (1897, 1923). Mitt vägmärke .. hade jag tappat ur syne. Julpost 1925, s. 47. Den dumme lille skjutspojken med den glada ivern och beställsamheten och de högt flygande förhoppningarna var försvunnen ur syne. Spong Näv. 184 (1942).
3) i uttr. till synes (jfr 1, 2 (c)), så vitt man kan se l. efter vad det ser ut (till) l. efter allt att döma; uppenbarligen, synbarligen; äv.: som det ser ut, skenbart (med antydan om det motsatta förhållandet). Jag kan kanske gagna er genom ett råd — ett lustigt, till synes dumt råd. GHT 1 ⁄ 10 1895, s. 4. Många till synes små uppfinningar äro värda förmögenheter. SDS 1900, nr 43, s. 3. (Skogen) befanns vara full av minfällor, varvid explosion framkallades blott genom att buskar och andra till synes ofarliga föremål vidrördes. GHT 21 ⁄ 9 1939, s. 5. Skottet måste till synes ha tagit perfekt, ty .. (älgtjuren) gjorde två kullerbyttor efter varandra. Edström Mossgrönt 1: 91 (1950).
4) [jfr SYN, sbst.2 6 b] i förb. i, förr äv. uti syne, i uttr. som betecknar att ngn tar miste l. misstager sig l. har synupplevelse utan verklig yttre motsvarighet l. drömmer l. får ngn att se syner o. d. — särsk.
a) i uttr. gå i syne, gå som om man hade syner; äv.: drömma l. vara världsfrånvarande o. d. En skräckelig hop Wurmar, Republiquens Fri-tokar, ser man där äfwen gå af och til, liksom i syne, och fånga wäder. Dalin Arg. 2: 85 (1734, 1754). Mån siälen, när hon är, mot wiljan, huswill worden, / Sitt multna lerhus stiäl i löndom up ur jorden? / De lärde må med dem, som uti syne gå, / Om detta föra krig. Kolmodin QvSp. 2: 184 (1750).
b) i uttr. se i syne.
α) (ngt vard.) se fel l. misstaga sig; inbilla sig saker o. ting; jfr c α. Ser Ni i syne, min kära Herr Coursenberg. Björn Vestind. 26 (1791). Å ena sidan såg .. (K. XIV J.) — men såg i syne — Gustavianerna med ett inbilladt parti bland den högre adeln (osv.). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 262 (c. 1845). Det är allt Nils Nilsson, du ser ej i syne! Fröding NDikt. 48 (1894). Kanske såg jag i syne i går kväll. Trenter Spring. 21 (1958).
β) (numera bl. i skildring av ä. folkliga förh.) ha syner l. visioner o. d.; äv.: ha förmåga att se sådant som är osynligt för andra människor, vara synsk; jfr c β. (Sv.) Han ser i syne, (eng.) He has the gift of second sight. Widegren (1788). Än räcker drömmen; jag är riktigt waken, / .. Jag ser ej blott i syne, / Jag känner den. Hagberg Shaksp. 6: 108 (1849). Se i syne, (dvs.) hafva syner. Dalin 2: 499 (1854). När en ser i syne, plägar suggestionen mana fram samma företeelse för andra närvarandes ögon. GHT 1924, nr 45, s. 3. Förmågan att se i syne säges gå i arv, fastän lapparna vilja påstå, att man icke kan födas ”näkiet” (”seende”). Hagberg DödGäst. 236 (1937).
γ) (†) i uttr. se ngt i syne, se ngt i en syn l. dröm o. d. ”Hell dig Macbeth som en gång skall warda konung” ljuder det i hans öra, och han griper efter skaftet på den dolk som han ser framför sig i syne, och som skall bana honom wägen till kronan. SKN 1841, s. 123. En viss tjenare Thor hos Njal på Island såg i syne en blodig bock. Holmberg Nordb. 595 (1854). Hafvet höres jämt osäkert. Ho vet, om ej den fiende, som kustfolket ständigt ser i syne, kan komma i verklig måtto en dag och roffa er! Högberg Vred. 3: 112 (1906).
c) i uttr. vara i syne.
α) (†) = b α. En siuk Kärings Phantasia, som kanske har drömt ell(e)r waret i Syne. VDAkt. 1711, nr 385. War ej under, at jag nu talte för mig sjelf, och frågade: om det så i sanning förhölt sig, som jag såg, eller om jag war i syne, och lät mina ögon förwilla mig. Roman Holbg 282 (1746). (Sv.) Wara i syne .. (t.) falsch sehen, fehlsehen .. (fr.) se méprendre. Dähnert (1784).
β) (numera bl. i skildring av ä. folkliga förh.) = b β. Hon swaradhe medh een widlyftig klagan huru hon hadhe erft samma sin siukdom (dvs. trolldomskonst) efter en sin farbrodher, som ock skulle hafwa warit i syne. BtFinlH 2: 259 (1666). De som voro i ”syne” troddes kunna se dessa fylgjor, som eljest helst uppenbarade sig i sömnen. Holmberg Nordb. 594 (1854). Personer som äro ”i syne”, kunna se och höra vad som komma skall. Hagberg DödGäst. 25 (1937).
d) (numera bl. i skildring av ä. folkliga förh.) i uttr. bli i syne, få syner, bli synsk. (Den för trolldom anklagade) tilbödh at wrijda alt dherhän som wore dhet .. en beswärlig siukdom, dhermedh hon blef j syne. BtFinlH 2: 257 (1666). Hagberg DödGäst. 236 (1937).
Spalt S 15648 band 33, 2000