Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNKE syŋ3ke2 l. SÖNKE söŋ2ke, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(synke 1756. sönke i ssgr 1910 (: linsönkeplatsen, sg. best.)—1911 (: linsönke))
Etymologi
[sv. dial. synke, sönke; till SJUNKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) på l. till fiskedon: sänke. Tidström Resa 58 (1756). jfr: Förekom .. (vid fiske med metspö o. snöre) Sänke (blysten, duppsten, kula .. synke ..)? LandsmFrågel. 37: 9 (1935).
2) om ställe i sjö o. d. där lin nedsänks för att rötas (äv. om linet); i ssgn LIN-SYNKE.

 

Spalt S 15657 band 33, 2000

Webbansvarig