Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNKOPATION, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. syncopation; av mlt. syncopatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till senlat. syncopare, synkopera (se SYNKOPERA)]
(†) synkopering (se SYNKOPERA 2). I afseende på de öfwerklagade syncopationerna, har jag följt Bachs och Kirnbergers auktoriteter. SvLitTidn. 1813, sp. 435. Mankell Lb. 33 (1835).

 

Spalt S 15658 band 33, 2000

Webbansvarig