Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄLL- säl3~, ssgsförled.
Ordformer
(sel- 1541 (: selsynlighast). sell- 1635 (: sellsynligast)—1716 (: sellsynligast). säl- 1635 (: sälsynligare)—1712 (: Sälsynligast). säll- 1753 (: säll-hörda) osv.)
Etymologi
[till den germ. adjektivstam som äv. föreligger i stammen av SÄLLAN o. förleden i SÄLLSAM, SÄLLSYNT]
i ssgr med adjektivisk efterled: sällan (se d. o. I 1).
Ssgr: SÄLL-HÖRD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) jfr -sedd. Tessin ÅmVetA 1753, s. 13. Martin Öhman är tyvärr en sällsynt — här vore det kanske riktigare att säga sällhörd — gäst i den svenska radion. SvD(A) 31 ⁄ 12 1935, s. 15. AB 16 ⁄ 5 1962, s. 2. —
-SEDD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som man sällan ser; sällan förekommande, sällsynt; jfr se I 1 t. Tessin ÅmVetA 1753, s. 22. (Hjortar o. rådjur) voro .. icke sällsedde vid Strömsholm, Ekolsund, Rosersberg, och äfven i Kongsdjurgården vid staden Köping. Fischerström Mäl. 148 (1785). Ekelund GatD 81 (1915). —
-SPORD, p. adj. som man sällan hör talas om, sällan erfaren; sällsynt, ovanlig; jfr sällan-spord. Kellgren (SVS) 5: 36 (1786). Ett konstnärskap af sällspord fulländning. Hedberg SvSkådesp. 24 (1884). Jag tackar för att jag fått vara med i dag och njuta av den sällsporda stämning, som präglat Norra latins jubileumsfest. SvD(A) 2 ⁄ 11 1930, s. 32. (C. D. af Wirsén) både älskade och hatade med en sällspord intensitet. HSchück (c. 1939) i 4SAH XIX. 2: 24. Höstens kafferep satte in med sällspord iver. Spong Sjövinkel 209 (1949).
Avledn.: sällspordhet, r. l. f. (numera mindre br.) om egenskapen l. förhållandet att vara sällspord. SvTyHlex. (1851). SAOL (1973). —
-SYNLIG, adv. -A. (†) sällsynt, ovanlig. Så wil iagh och vnderligha handla medh thetta folck, alt som vnderlighast och selsynlighast. Jes. 29: 14 (Bib. 1541). Ganska vnderliga och selsynliga. LPetri Jes. 29: 14 (1568). Återholdz Gåfwan är itt fast sälsynligare ting, än man menar. Schroderus Os. 2: 228 (1635). Schultze Ordb. 3906 (c. 1755). —
-SYNT, se d. o.

 

Spalt S 16152 band 33, 2001

Webbansvarig