Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄLLA, v.1, l. SÄLA, v. -ade.
Ordformer
(säl- 1670—1723. säll- c. 1730—1772)
Etymologi
[fsv. säla sik, prisa sig lycklig; jfr fvn. sæla, göra lycklig, välsigna; nor. nn. sæle, göra lycklig; avledn. av SÄLL, adj.]
(†) prisa (ngn, äv. sig, l. ngt) lycklig(t); lyckliggöra, välsigna, göra säll; i pass. äv. övergående i dep.: bli l. vara säll; äv. bildl. Stiernhielm EvUlf. Gloss. 11 (1670). The prisa, the säla (den barmhärtiga människan). Swedberg Casa 486 (1723). Broman Glys. 3: 181 (c. 1730: sig). Behagligheters samling lyste / Med täflan upp dess hela kropp. / Den ädla Gäst, som kroppen hyste, / Har sällat Hennes lefnads lopp. Nordenflycht (SVS) 1: 360 (1749). Ju mer du .. sedt och lärdt, arbetadt, pröfvat, rönt; / Dess mer du sällas i ditt lugn. Liljestråle Fid. 49 (1772). — jfr FÖR-SÄLLA.

 

Spalt S 16153 band 33, 2001

Webbansvarig