| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄNKE säŋ3ke2, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en (möjl. äv. att hänföra till sg. sänk); förr äv. SÄNK, sbst.2, n.; anträffat bl. i sg. obest; pl. -en? (se ovan); i bet. 2 förr äv. SÄNKA, sbst.5, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) tyngd varmed ngt sänks l. hålls nedsänkt i vatten (l. annan vätska); särsk. (o. numera företrädesvis) om (efter redskapets typ o. storlek o. vattendjup avpassad) sådan tyngd (numera i sht av bly) avsedd att få fiskeredskap (t. ex. nät l. metrev) att sjunka (motsatt: flöte (se FLÖTE, sbst.2 2 a)). Schroderus Dict. 43 (c. 1635). Et sänke af järn .. brukas til not och nät. Gyllenborg Insjöfisket 51 (1770). Sänke .. (dvs.) Tyngd af bly, sten eller annat, som gör att ngt sjunker. Weste FörslSAOB (c. 1817). För att .. hålla de laddade hylsorna i lodrät ställning öfver vattnet, gör man dem vid pass en tredjedel längre än vanligt; men man laddar dem endast till två tredjedelar med sats, under det den sista tredjedelen fylles med sand eller något annat tungt ämne, som kan motverka vattnets lyftande förmåga, så att hylsorna hållas i jemvigt i vattnet .. Denna barlast kallas sänke. AHB 105: 3 (1880). Jag var .. nio år och hade just fått mitt livs första metspö med flöte och krok och sänke och allt. Siwertz Ung 79 (1949). SvFiskelex. (1955). — jfr BLY-, MET-, NÄT-, SPÄNT-, STEN-SÄNKE.
2) om ställe i vatten (t. ex. sjö l. damm), där ngt nedsänks.
a) (i sht förr) om ställe i sjö l. damm o. d., där lin l. hampa nedsänks för att rötas; äv. med inbegrepp av l. med tanken riktad särskilt på linet; äv. om anordning vari linet osv. nedsänks o. förvaras under rötningen. När Jngeborg war hoos oss och min Syster och hon skulle taga up hampp af Sänkan, tog hon een gädda af min Moorfaars fiskereede. VDP 1682, s. 405. Brukas .. mångstädes .. at breda hampan ut på torra landet at rötas, (men) med thet är mera beswär och mindre fromma; än bruka Sänket. Broman Glys. 3: 49 (c. 1730). Lin af olika beskaffenhet, lägges i serskilde klofwar och sänken, at det må kunna hwart för sig efterses och skötas. SamlRönLandtbr. 1: 193 (1775). — jfr HAMP-, LIN-SÄNKE.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om isvak. Med isbillar (hugges) en rektangulär vak på isen. Denna kallas ”sänke”, emedan noten där nedlägges. Uppl. 2: 156 (1903).
-PUNG. (†) ss. sänke använd pung (se d. o. 1) med insydda stenar. Möller (1790). Nordforss (1805). —
-SPÖ. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) metspö med sänke; jfr känn-spö. Vid strandmete nyttjas så kalladt flötspö, vid djupmete känn- eller sänkspö. SkandFisk. 6 (1836). Fyra små korta metspön, — sänkspön, utan flöten — var hela fiskredskapen denna gång. Dahlbäck Åb. 162 (1914). —
-TELN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med sänke försedd teln. Sänktelnarna bestå av flätad tråd, rörformigt omslutande en i små bitar avskuren blytråd. KatalFiskrDelsbo 1918, s. 11. —
(2 b) -VAK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om isvak. Uppl. 2: 156 (1903). Sänkvakarnas tallruskor svängde och svajade för stormbyarna. Barthel Ramsöpojk. 73 (1928).
Spalt S 16269 band 33, 2002