Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖLV- söl4v~, ssgsförled.
(numera föga br.) ss. förled i ssgr betecknande ngt som utgörs av l. som jämförs med silver med tanke på dess färg l. glans o. d.
-KVEITE ~kväit2e, äv. -KVEIT ~kväit2, r. l. m.; best. -n resp. -en; pl. -ar. (-kveit 1936. -kveite (-q-) 1864—1955) [av nor. bm. sølvkveite; senare leden är KVEITE, eg.: hälleflundra, i avljudsförh. till VIT; fisken har silverglänsande kropp. — Jfr kvet] (numera föga br.) fiskarten Trachipterus arcticus Brünnich, vågmär; förr äv. om släktet Trachipterus Goüan. KonvLex. (1864; om släktet). Sölvkveiten, sölvfisken el. vågmären. 2SvUppslB 25: 1142 (1953). Sölvkveite .. Hela kroppen är silverglänsande. SvFiskelex. (1955).
-SKATT. [av d. sølvskat] hist. skatt i silver som under 1500- o. 1600-talen utgick i Bohuslän (jfr silver-skatt 2). BtGBohH 2: 431 (1662). I Göteborgs och Bohus län motsvaras mantalsräntan (på 1600-talet) af .. sölfskatten eller kontribution, en gammal krigsgärd. Linde Kam. 184 (1867). 2SvUppslB 16: 773 (1950).
Spalt S 16540 band 33, 2002