Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖN, sön4, sbst.1, oböjl.
Etymologi
[kortform för söndag l. utbrutet ur uttr. sön- och helgdag o. d.]
(numera bl. tillf.) söndag; i uttr. sön och helg, sön och söcken. Lundh Bleik 4 (1911: helg). Simberg Broberg. 172 (1926: söcken).

 

Spalt S 16566 band 33, 2002

Webbansvarig