| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TABULATOR tab1ula3tor2, r.; best. -n; pl. -er ta1bulatω4rer.
1) anordning på skrivmaskin med vars hjälp maskinen med en enda tangenttryckning ställs in så man kan skriva på valt ställe på raden (t. ex. för att enkelt kunna skriva kolumner); äv. i fråga om motsvarande funktion i ordbehandlingsprogram för dator: tecken som markerar inställt läge på raden. För tabell- och fakturaskrifning .. kan till vissa (skriv)maskiner å baksidan apteras en enkel men dock särdeles sinnrik apparat benämnd Tabulator. 2UB 10: 155 (1906). WriteNowMacAnvHb. 98 (1987).
2) (förr) maskin som automatiskt läste av hålkort, summerade sifferuppgifter o. skrev ut text l. beräkningsresultat o. d. i tabeller l. i fasta lägen på blankett o. d. SvPostv. 104 (1924). Hålkorten paras maskinellt ihop med ett namn- och adresskort för varje pensionär och matas slutligen in i 4 st. tabulatorer, som trycker 9 000 rader per timme på utbetalningskort. SvD(A) 22 ⁄ 7 1962, s. 18. Karlqvist ADBOrdb. 92 (1973).
-TANGENT. tangent på skrivmaskins l. dataterminals o. d. tangentbord med vars hjälp maskinens tabulator sätts i funktion. Bildordb. 364 (1949). WriteNowMacAnvHb. 173 (1987).
Spalt T 19 band 33, 2002