| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TALESMAN ta3lesman2, förr äv. TALSMAN, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -mannen; pl. -män.
person som är (utsedd att vara) representant för ngn l. ngt l. som (offentligt) uttalar sig å ngns vägnar, person som för ngns talan; äv.: förespråkare (av idé l. förslag l. åsikt l. åskådning o. d.); jfr tales-kvinna o. -person. (Kristus) är wår Tröstare och Talesman i alla anfechtning. PJGothus Os. 105 (1603). Tå frågade församb(lingen) honom, när the hafua begiärt honom till sin talessman. VDAkt. 1657, nr 192. (Det) är förundransvärdt .. att Akademien icke offentligen underkänt dessa obudna Talsmäns åtgärder. SvLitTidn. 1818, sp. 778. (Han) framstod .. som talsman för det .. framlagda förslaget. Wieselgren Samt. 196 (1880). Den impressionistiska berättarkonst, vars främste talsman han senare blev. Söderberg 10: 118 (1903, 1921). Torkel Tomasson blev för sin tid samefolkets främste talesman och sociale kämpe. Västerb. 1941, s. 5. Guatemala City: USA ligger bakom sabotagehandlingar uppger talesman för regeringen. Allansson ResHonduras 78 (1967).
Spalt T 294 band 33, 2002