| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TARV tar4v, n. (BtÅboH 9: 63 (1637) osv.) ((†) r. l. f. G1R 1: 191 (1524), Siwertz Ung 198 (1949)); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. = (OxBr. 5: 20 (1613) osv.) ((†) -ar PrivBiskopPrest. 16 ⁄ 10 1723, § 23; -er OPetri 2: 140 (1528), Afzelius Sag. X. 2: 55 (1866); -or OxBr. 12: 349 (1612), LoW (1911)).
1) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i sg., förr äv. pl., om förhållandet l. tillståndet att ngn behöver ngt, behov (se d. o. 2); förr äv. närmande sig dels bet.: krav, dels bet.: fattigdom (se c); ofta dels med gen.-bestämning uttryckande det för vars skull ngt behövs, i sht i uttr. rikets o. d. tarv, dels i mer l. mindre tautologisk förb. med brist l. behov o. d. Tha vj her opkomme till vpland ville vj förslaa huad vor tarff var til then reesa vj för hender haffue. G1R 1: 191 (1524). Thet är een Konst och en högh Tarf, at man leffwer tilsamman i Kärleek och Samdrächtigheet, vthi Fattigdoms och Motgångz Tijdh. Schroderus Albert. 2: 192 (1638). När fogden inkom(m)er som berätta kan om hemanens tillståndh och tarf, skola dhe få swar. UUKonsP 7: 15 (1664). Nöden och tarfwen öpna fulle taskan. Grubb 628 (1665). Wåra tarfwor .. äro utan ända. SvMerc. 2: 664 (1757). Nohrborg 521 (c. 1765: tarfwor och behof). CGMalmström i 2SAH 62: 141 (1885: brister och tarfvor). Rikets tarf voro mångahanda och de tillgängliga medlen ringa. Björlin Ford. 1: 4 (1895). IllSvOrdb. (1955; angivet ss. ”åld.”). — jfr GÅRDS-, HUS-, NÖD-TARV.
a) i förb. med vissa verb.
α) i uttr. veta l. känna o. d. ngns tarv, veta osv. vilka behov ngn har, vanl. med inbegrepp av att känna sig förpliktigad l. ha för avsikt att tillfredsställa behoven; särsk. (o. numera bl.) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt, i sht i uttr. få veta tigande mans tarv o. d. Gudh .. weet better tijn tarff. LPetri 1Post. X 2 b (1555). (Hertig Karl) besåg Bergsbruken samt giorde sig om deras wilkor och tarfwor underrättad. Werwing Hist. 1: 130 (c. 1690). Hwar weet bäst sin egen tarf. HdlCollMed. 1691, s. 776. Konung Carl den X .. hade tid at öfverlefva sin lycka, men icke at kiänna sitt rikes tarfvor och förnödenheter. Höpken 2: 82 (1747). Få känna annars tarf. Rhodin Ordspr. 19 (1807). Få veta tigande mans tarv. Östergren (1954).
β) (†) i uttr. som betecknar att ngn meddelar ngn sina l. ngns behov l. brister med syftet att få dem tillfredsställda l. fyllda; särsk. i sådana uttr. som säga ut l. föregiva l. berätta sitt tarv. Man moste noghot nempna och framsettia for gudh ther man om bedher, tarff eller nödtorfft moste man foregiffua. OPetri 2: 140 (1528). Hvarföre hafver jagh honom .. till H. K. M:t afferdett, der om sine tarf och värf att berätte. OxBr. 5: 20 (1613). Förstå at seija vt sitt tarf. Kolmodin QvSp. 1: 187 (1732). Den framställning om riksens tarfwer och behof, som Konungen eger att wid riksdagens början förelägga Ständerna. Afzelius Sag. X. 2: 55 (1866).
γ) (†) i uttr. som betecknar att ngn tillfredsställer l. avhjälper o. d. ngns behov, i sht bota l. hjälpa l. stoppa ngns tarv o. d. LPetri 1Post. Z 4 a (1555: hielpa). Huru myckit .. må vthleggias, så att Rijkzsens hielper och Stadzsens Tarfuer skeer tillfyllesth. Lyberg GPprFalunDal. 1: 119 (i handl. fr. 1624). Restantierne .. pröfwas tilräckeliga til the tarfwers stoppande, som .. kunna yppas och förefalla. 2BorgP 5: 346 (1734). BvBeskow i 2SAH 30: 96 (1857: bota statens tarfvor). Det gifves intet tarf, som uppfinningsförmågan, drifven af nöden, icke skall veta tillfredsställa. Rydberg Ath. 488 (1876). Statsverkets blomstrande tillstånd borgar för att rikets verkliga och nödvändiga tarfvor utan svårighet låta sig fyllas. PT 19 ⁄ 1 1897, s. 2.
δ) (†) i sådana uttr. som tarven l. ngns tarv fordrar l. kräver (ngt), betecknande att det finns stort behov av ngt l. att ngt fordras l. krävs. Motte ingen klerk varda tvingat byggia mer än som tarfvän kräfver. RA I. 3: 104 (1593). Difficulteter hendra mig, att jag icke kan schrijffva, som jag vill och tarffven kräfver. AOxenstierna 11: 596 (1634). Fäderneslandssens tarffver fordra folk. RP 8: 320 (1640). Att han satt sig i större gäld än tarven äskat. Johansson Noraskog 3: 318 (i handl. fr. 1791). SFS 1906, nr 78, s. 21.
ε) (†) i uttr. göras tarv, behövas (jfr BEHOV 2 e η). Stiernhielm Jub. 70 (1644, 1668). Desse tree Systrar tig til tienst skole stundliga stånda. / Hwad i ditt Hus och Hof görs tarf, skole the samme sysla. Dens. Herc. 114 (1648, 1668).
b) (†) i vissa prep.-uttr.
α) på fall och tarv, om det behövs, vid behov; jfr PÅ I 49 b, FALL XII 4 a. Sedan proponerade R. Cantzleren nödigt vara .. att någre hundrade man af almogen varande i beredskap kunne på fall och tarf secundera Feldtmarskalken Her Gustaf Horn. RP 10: 449 (1644).
β) i förb. med efter; särsk. i uttr. efter ngns tarv, efter ngns behov, förr äv. efter tarven, efter behov l. i mån av behov. Rwmen .. wäl ordinerede efter eens mans rätte Tarf. Brahe Oec. 73 (c. 1580; uppl. 1971). Gitter barn fadher och modher medh födhe och kläder oppeholle, efter stand och tarf thera, tå (osv.). Lagförsl. 171 (c. 1609). Om wåhren, tå både gödning och rjs på humlegården efter tarfwen tjtsläpas och utbredas. Broman Glys. 3: 53 (c. 1730). Efter hvars och ens tarf. Dalin (1854). Söderberg Idyll. 59 (1923).
γ) till tarven, i så hög grad som behövs l. fordras, tillräckligt, i enlighet med behoven. HB 2: 342 (1598). Ähr och landedt Westergöthlandh medh hele Harald Stakes Regemente och någre fleere trouppar till hest, och så medh fot folk till tarffuen .. försed. AOxenstierna Bref 4: 195 (1645). Alle fattige siuke opskrifwas och försörjes til tarfwen. Stiernman Com. 2: 674 (1651). Murenius AV 364 (1657).
δ) icke över tarven, inte mer än nödvändigt, inte mer än vad som är av behovet påkallat. Tilsee at Militien wäl förplägas, och Landet icke öfwer tarfwen graveras måtte. Baazius Posse 91 (1677).
c) (†) närmande sig l. övergående i bet.: fattigdom l. nöd; särsk. dels i tautologisk förb. med nöd, dels i uttr. tjocka tarven, (den) stora fattigdomen l. nöden. Allthenstundh doomkyrkionnes nödh och tarff ær ganska stoor .. att K. M. ville (osv.). OxBr. 12: 317 (1613). Dhet inthet så hastigt skee kan, som tiocka tarffuen och nöden fordrar. HSH 35: 82 (1635); jfr a δ. Föruthan thet wår, eghen tarff trenger oss. BraheBrevväxl. II. 1: 67 (1653).
d) (†) i sg. (i koll. anv.) o. pl., konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: omständigheter l. sakförhållanden o. d. som gör ngt nödvändigt l. som inte kan försummas l. åsidosättas, ofta liktydigt med: (viktiga) angelägenheter l. ärenden l. frågor o. d. At rådslå och öfwerwäga riksens tarf och ärender. Gustaf II Adolf 208 (1624). I .. Soknstämma skal .. handlas om .. flera enskylta œconomiska mål och angelägenheter .. Församlingens tarfwar och bestellningar angående. PrivBiskopPrest. 16 ⁄ 10 1723, § 23. Bergsmännen på Noraskog uppträda jämväl som själfständig menighet, skriftväxlande och underhandlande med andra om riksens tarfvor, samt (osv.). NoraskogArk. 5: 17 (1904).
e) (†) i pl., konkretare, övergående i bet.: (nödvändiga l. oundgängliga) kostnader l. utgifter. Stiernman Com. 3: 161 (1663). At de till riketz värn och försvar .. nödige och oumgängelige tarfver redan äro .. dryge. 2RA 1: 406 (1723). Kyrkian .. må .. kunna sig underhålla i hvariehanda små åkommande tarfver och utgifter. UrFinlH 384 (1729; rättat efter hskr.). SvRStBesl. 1766, mom. 2.
2) i sg., förr äv. pl., i konkret anv., om vad som ngn behöver l. anser sig behöva, behov (se d. o. 4); ngt som icke kan undvaras, ofta liktydigt med: behövlig sak, nödvändighetsartikel o. d.; i pl. förr särsk.: förnödenheter; äv. bildl.; utom i slutet numera mindre br. Allahanda tarffuer som the dyrt betala moste. GlAm. 8: 6 (Bib. 1541). Andre tarffuer och nyttor som Skogerne giffua .. är onödigt att vthföra. RARP 3: 167 (1641). Råd är den största Tarf, wid det gemena Bästa / Så nödigt som det bröd, hwarom wi daglig be. Brenner Dikt. 2: 48 (1714). Mat, dricka, kläder och andra tarfwor. Borg Luther 1: 545 (1753). Lönen omögliga kan förslå til nödiga tarfvor. Nicander Vitt. 324 (c. 1778). Skuld, som gäst gör i stad för kost, huslega och annat sitt tarf. Kallenberg CivPr. 1: 392 (1918). — särsk. (numera bl. i vitter l. högre stil, ålderdomligt) i sg. sammanfattande, förr äv. i pl., om det som behövs för livets uppehälle; det nödvändigaste; livets nödtorft; äv. övergående i bet.: uppehälle l. utkomst l. bärgning; särsk. i uttr. livets tarv, förr äv. tarvor. Kongen .. har .. / drefwet Gudz folck från boo och tarf. Messenius Gust. 31 (c. 1630). För sine Penningar sin Tarff bekomma. SthmStadsord. 1: 72 (1638). Han dödde frå mig bort, men lefde intet arf, / Ei ägor, gods och hus, ei daglig födos tarf. Kolmodin QvSp. 1: 540 (1732). Palmblad SophSorg. 313 (1839: För lifvets tarfvor). Bön och arbete för dagens tarf. Rydberg 2: 324 (c. 1875). De gamla (skulle) ha sitt tarv tryggat till döddagar. Enström Järnv. 50 (1928). GHT 1944, nr 29, s. 12 (: livets tarv). — jfr HUS-TARV o. LIVS-TARVER.
3) (†) i sg. o. pl., från 1 närmande sig l. övergående i dels bet.: nytta l. gagn, dels bet.: bruk l. ändamål o. d. — jfr SJÄLA-TARV.
a) i förb. med prep. för (jfr b) l. till (ngn gg äv. på); särsk. dels i sådana uttr. som till tarv för ngn l. för ngns tarv (äv. ngn till tarva) l. till ngts tarv, till nytta l. gagn för ngn l. ngt l. till ngns l. ngts nytta l. gagn l. bruk, dels i uttr. till sådana l. sådana tarver, till sådana l. sådana ändamål. Ther flere Kyrkior äro än nödhtorfften kräffuer .. tå mågha the wendas til andra menighetennes tarffwer. LPetri KO 47 (1571). KOF II. 2: 348 (c. 1655: till tarfwa). Barckhusen Cotossichin 111 (1669: på). Herre utöfwer sljkt wille tu tig låta behaga / För Creaturens Tarf een Lustgård ståtelig laga. Spegel GW 21 (1685). Han wille sjelf tilse, det de til inga andra tarfwor, än de ärnade Skeppens utredning, anwändes. Loenbom Stenbock 3: 16 (1760). SvBL 3: 306 (1860: för egen tarf). Du blef blott till tarf / för stekel och larv. Jacobson Astr. 53 (1903). Palme SläktPalme 126 (1917: till hushållets tarf). Slitande mödor / för de mångas trifsel och tarf. Fjelner TypMinn. 151 (1919).
b) i förb. med prep. för (jfr a), i uttr. för ngts tarv l. för ngts tarv skuld o. d., på grund av l. av hänsyn till ngts bästa, med tanke på ngts gagn l. nytta. Så dierfves iagh för richsens tarfvor uti thenna feigdetidh inthet begära, uthan (osv.). OxBr. 12: 349 (1612). Om så wore, at enom kunde trängia något mälta för Husens tarff skul, så (osv.). IErici Colerus 1: 107 (c. 1645). Afzelius Sag. VIII. 2: 338 (1857).
c) i sådana uttr. som betänka l. vårda sig om l. sörja för ngns l. ngts tarv l. tarvor, tänka på osv. ngns l. ngts gagn l. nytta l. bästa. Wi wele huxa och betänckja riksens tarfwor. Gustaf II Adolf 208 (1624). Så förmode vij, att församblingens tarff skall blifva i acht tagen. RP 8: 249 (1640). Förre förordningar om den unge Skogens befredande .. förnyas, med alfwarlig befallning til alle undersåtare, at de låta sig på det högsta wårda om denna deras stora tarf och angelägenhet. LandtmFörordn. 151 (1734). Sörje .. för Kroppens nödiga tarfvor. Nicander Minn. 35 (1769). Hvar och en skrapar åt sig hvad han kan, men ingen har en tanke för det helas tarf. Rydberg Faust 251 (1875, 1878).
4) (numera bl. ålderdomligt) naturbehov (se d. o. 2); särsk. dels i uttr. göra l. uträtta l. förrätta sitt tarv o. d., förrätta sina naturbehov, dels i uttr. sitt naturliga tarv o. d.; äv. konkret (koll.), om exkrementer; jfr BEHOV 5. 5Mos. 23: 12 (Bib. 1541). (Kung Edmund) bleff aff Förrädaren Edrick, tå han war gången affsijdes at göra sitt Tarff, dålskeligen ihiälstucken. Brask Pufendorf Hist. 110 (1680). (Drönarna) giöra sit tarf i flychten. Triewald Bij 11 (1728). SPF 1831, s. 212 (: förrätta). Häraf kan nu slutas att de, som inte .. uträtta sitt naturliga tarf .. de äro förtrollade. Lidforss DQ 1: 672 (1891). Skulle någon människa (i Paris) iakttas upplockande tarv efter sin hund skulle den människan betraktas som högst besynnerlig. DN 3 ⁄ 9 1997, s. A24.
Ssgr (†): A: (1, 2) TARV-BYGGNING. (tarv- 1670—1673. tarve- 1576) (mindre) byggnad l. bod (se bod, sbst.1 2) avsedd l. använd för visst behov, särsk. ss. förvaring av redskap l. verktyg o. d.; uthus; äv. koll.; jfr -hus. Sågequarnen vthi Grodinge m(ed) all tärffuebÿgning. 2SthmTb. 5: 182 (1576). En gårdh, medh 2. små Stugur och en liten nedhruten Tarffbyggning. BoupptSthm 16 ⁄ 1 1673, bl. 117 a. — ((1 o.) 3) -DJUR. om djur som man har behov av o. som är till gagn (gm att det används ss. dragare l. för utvinning av kött, mjölk, skinn o. d.); jfr gagn-djur. All annor tarff diur (än boskap), enkannerligen Elg, Hiort, Rådiur. RARP 4: 101 (1647). — (1) -DÖD, adj. om person: mycket gammal, utlevad; äv. i substantiverad anv. (Sv.) Tarf-död, (t.) ein steinalter Mensch. Lind (1738). Warande föga andra dödsfall .. antecknade, än af tarf-döde. SP 1780, s. 526. — -HUS. [jfr fsv. tharva hus, behövligt hus] (tarv- 1546—1723. tarve- 1551—1692) 1) till 1, 2, = -byggning; äv. om boningshus. Lasse scall leffrere vthan allt motstond .. Bertill Hokonsson trij gode tarff hus, som är stuffun, ffähus och ladun. BtFinlH 3: 191 (1546). (Stallen) skola vara .. til andra tarfhus inrättade. 2RA 1: 552 (1723). jfr Dravnieks ByggOrd 284 (1988). 2) till 4: avträde (se d. o. 6). Huru heemlig: Eller tarfhusen skole ränsas. Schroderus Pac. 352 (1616). jfr Dravnieks ByggOrd 284 (1988). — (3) -LÖS. [jfr fsv. tharva lös, tharflös, onyttig] (tarv- 1604—1747, 1948. tarve- 1678) som saknar skäl l. anledning; ss. adv. äv. dels: utan anledning, opåkallat, dels övergående i bet.: meningslöst, gagnlöst. Bettre är tija, än tarff lösz tale. SvOrds. A 3 b (1604). (Sv.) Tarflöst .. (lat.) in quo nullum commodum. Verelius 261 (1681). (Sv.) Tarflöst, (lat.) Sine necessitate, importune. Schenberg (1747). Collinder Kalev. 125 (1948). — (1) -SKOG. (tarv- 1599—1939. tarve- 1634—1671) om skog (vanl. av låg kvalitet) avsedd för l. använd till husbehov. UpplDomb. 5: 224 (1599). De, som sin tarfskogh hafwa innom hank och stöör, må eij der uthom gåå. FörarbSvLag 1: 431 (1693). Mo .. hänföres .. till tarfskog, då skogen i allmänhet är klen. SPF 1849, s. 82. jfr Cannelin (1939).
B: TARVE-BYGGNING, se A. — (1) -DÖD, r. l. m. [jfr ä. sv. dial. tarf(a)död, väl behövligt dödsfall, efterlängtat dödsfall] önskat l. efterlängtat dödsfall (orsakat av hög ålder). När en åldrigh affsomnar, hålla wij thet för en tarffwedödh, och säya, at han skulle länge sedan medh rätta wara hädanskild. Hamarinus Bielke B 3 b (1647). — -HUS, -LÖS, se A. — (1, 2, 4) -RUM. rum avsett l. använt för visst ändamål; motsatt: boningsrum. Logementer och Tarfwerum i husett. BoupptSthm 1671, s. 439. — -SKOG, se A.
C: (2 slutet) TARVS-FRIHET. frihet från arbete o. d., vila. Ät långsamt, lagom warmt, sof sparsamt, Tarfs-Frihet, tig ingen betage. Aken Reseap. 210 (1746).
Spalt T 510 band 34, 2003