Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAVAST ta3vas2t l. tavas4t (ta‘vast Weste (1807; angivet ss. uttalat med grav accent)), m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -er; förr äv. adj.
Ordformer
(taffuest 1563. tavast (th-, -w-) 1555 osv. tavast- (-u-, -w-, -th) i ssgr 1557 (: tauasth gull)—1757 (: Tawastbo). tavaste- i ssg 1760 (:Tavasteboer). tavest- (-u-) i ssg 1597 (: tauest bönder). tavester (-u-), pl. 1562, 1597)
Anm. 1:o Ordet förekommer i tidig nysv. ss. tillnamn. SthmSkotteb. 3: 174 (1521: Tauaste E(r)ick), SthmSkotteb. 3: 226 (1524: Lasse Taueste). SthmSkotteb. 3: 247 (1525: Lasse Tawiste). 2:o Formen tavastarna kan möjl. hänföras till en form tavastare. OPetri Kr. 72 (c. 1540)
Etymologi
[runsv. tafaistr (ss. personnamn) fsv. tavaste, tavaster, sv. dial. Finl. taväst; av omtvistat ursprung; se dock Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990). — Jfr TAVASTLÄNDARE, TAVASTLÄNNING]
I. ss. sbst.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) tavastlänning. Tawaster och careler, the äre så förbittrade på fremmande som ulfwar the är på fåår. BtFinlH 3: 313 (1555). Tavasterna (jämerna) omnämnas första gången i en rysk krönika såsom år 1042 besegrade af Wladimir Jaroslaws son. Retzius FinKran. 7 (1878). Tavasten .. bildar kärnan af den finska nationen och bebor Tavastland, Satakunda, Norra Nyland och Södra Österbotten. LfF 1901, s. 163.
2) ss. ellips för Tavastland; bl. ss. förled i ssgr.
II. [möjl. hörande till ett ej påvisat adj. tavisk] (†) ss. adj.: som avser l. har samband med Tavastland. Rennth borstat linn taffuest. BtFinlH 4: 194 (1563).
Ssgr (†): A: (I 2) TAVAST-BO. (tavast- 1757. tavaste- 1760) tavastlänning. SvMerc. 2: 763 (1757). Desse Tavasteboer äro eljest et groft folk, som beskylles icke vara så sedige och tjenstagtige som andre Finske inebyggare. BtVLand 2: 124 (1760). —
(I 2) -BONDE. bonde från Tavastland. Enn annen .. skelmeske hoop ähre sigh församblede widh Joros huilke .. ähre mestdelen ifro Rauttlambi och tauest bönder. UrkFinlÖ I. 2: 22 (1597). —
(I 1) -GULD. guld tillhörigt tavast. TullbSthm 24 ⁄ 7 1557. —
(I 2) -SPANN. kärl typiskt för l. från Tavastland; jfr spann, sbst.3 1 (b). Enn tauast span wtan iern, inne fyltt medh skiorter, halskleder .. och wantter. BtFinlH 4: 203 (1563).
B (†): TAVASTE-BO, se A.

 

Spalt T 545 band 34, 2003

Webbansvarig