| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TAVERNARE tavæ3rna2re, förr äv. TAVERNE, sbst.2, förr äv. TAVERNER, m.; best. -en, resp. -n; pl. =; förr äv. TAVERNERER, m., anträffat endast i pl. =.
(numera bl. i skildring av ä. förh.) gästgivare (se d. o. 2), värdshusvärd. RR 4 ⁄ 2 1561. Skulle efther lagen förordnes wedh landzwägerne taverner och Giestgifware, som den wägfarande man hysa och förfordra skulle. RA II. 1: 440 (1614). Ingen skall holla öpen och frij krogh och öhll selje een mijll när omkringh taverneren. RP 6: 14 (1636). Varandes .. Landshöfdingarne pålagt att tillse, det goda och beskedelige krögare och tavernare uti städerne förordnas. 2RARP 16: 309 (1747). Till drägg så fränt skall vinet jäsa i tavernarns kannor. Levertin II. 2: 24 (1887). Borgarna (i Enköping) fingo frihet från skjutsresor och gästning av övernattande under förutsättning av att de förordnade bestämda gästgivare och tavernare. Ljung EnköpH 1: 398 (1963). SAOL (1986).
Spalt T 548 band 34, 2003