Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAVLETT tavlet4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(taffelätt (-ll-) 1675—1679. tafflet 1752. taflett (-ff-) 1738—1916. taflät 1741. tavelett (-fv-, -lätt) 1760—1926. tavlett 1890 osv.)
Etymologi
[jfr prov. tauleta, it. tavoletta; etymologiskt identiskt med TABLETT]
1) (†) liten tavla. BoupptSthm 1675, s. 469 a. Därs. 1679, s. 68 b.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) mindre, ofta mer l. mindre omsorgsfullt utsnidad, vägghylla (avsedd för prydnadsföremål l. böcker o. d.); jfr ATENIENN, ETAGÄR, TABLETT 1. (Sv.) Taflett, (t.) das Gestell, ein Hang-Sims. Lind (1738). Tafletterna i hvarje hörn dignade ordentligt. Carlén Ensl. 1: 26 (1846). Moraklockan och tavletten fullbordade möbleringen. AllmogHemsl. 39 (1915). På släta väggen (i fiskarstugan) hänger en utskuren tavlett med snäckor, koraller och annat sjömansgods. SvKulturb. 2: 230 (1929). Tavlett (dvs.) liten öppen vägg- eller hörnhylla i flera våningar, en av våra mest genuina allmogemöbler. SDS 18 ⁄ 2 1982, s. 10.

 

Spalt T 555 band 34, 2003

Webbansvarig