Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEDIÖS, adj.
Ordformer
(-eus 1658—c. 1717. -ös 1825—1868)
Etymologi
[av ä. fr. tedieux, motsv. lat. taediosus, till taedium, leda, motvilja, avsmak, till taedere, känna leda osv.; av ovisst ursprung]
(†) tråkig, långdragen, tröttsam, mödosam. Hvilket allt particulariter att uppräkna, allt för långt och tedieust blifva ville. CBonde (1658) i HSH 6: 123. Det är ett ytterst tediöst göromål at beständigt vara en haleine (dvs. vindpust) för materialet til en (tidskrift). Berzelius Brev 13: 55 (1825). Ekbohrn (1868).

 

Spalt T 655 band 34, 2003

Webbansvarig