Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TEMPLARE täm3plare2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(templar 1880 (: God Templar)—1930 (: Ordenstemplars, sg. best. gen.). templare 1887 (: godtemplare) osv.)
Etymologi
[jfr t. templer, eng. templar, fr. templier; av mlat. templarius, tempelherre, till lat. templum, tempel (se TEMPEL, sbst.2)]
1) (†) tempelherre. Såsom vårdare af Gralstemplet kallas de templare. Bååth WagnerS 2: 8 (1904).
2) [av eng. templar; jfr GODTEMPLARE] (numera bl. i skildring av ä. förh.) medlem av templarorden. NNisse 1896, nr 27, s. 2. (Den nya lokalen i huvudstaden) torde komma att bli föreningspunkten för landets templare. PT 1904, nr 301 A, s. 3. Han gick på alla möten i .. (nykterhetslogen) och strävade efter att bli en stark templare. Moberg Sold. 198 (1944). — jfr STOR-TEMPLAR o. NATIONAL-TEMPLARE.
Ssgr (till 2): TEMPLAR-, äv. TEMPLARE-CHEF. (numera föga br.) chef för templarorden. PT 1904, nr 301 A, s. 3. —
-LOKAL. (numera föga br.) jfr lokal, sbst.1 3 a. UNT 30 ⁄ 1 1922, s. 4. Engström Gubb. 18: 77 (1937). —
-ORDEN. (förr) nykterhetssamfund bildat 1883 i USA, infört till Sverige 1884 o. sammanslaget 1922 med nationalgodtemplarorden till nationaltemplarorden; jfr godtemplar-orden. NF (1891). (Templarchefen) redogjorde .. för Templarordens uppkomst i Amerika, dess omplantering i svensk jordmån och uppsving härstädes. PT 1904, nr 301 A, s. 3.

 

Spalt T 780 band 34, 2004

Webbansvarig