Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TENALJ tenal4j l. tä-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tenailer, pl. 1691. tenaille 1691—c. 1847 (: Tenaille Verk). tenal c. 1734 (: tenalen, sg. best.). tenalj 1818 osv. tenalje- i ssg c. 1710 (: tenaljewerk)—1897 (: ”tenalje”-verket))
Etymologi
[av fr. tenaille, tång, av vulgärlat. tenacula, n. pl. av lat. tenaculum (se TENAKEL). — Jfr TENALJERAD]
(förr) i fråga om befästningsverk: i vinkel uppförd vall avsedd för försvar l. skydd av (fästnings- l. stads)port; jfr SAX-VERK 2. Rålamb 8: 21 (1691). En Courtine, som icke betäckes med en Tenaille, bör först angripas. Richardson Krigsv. 1: 64 (1738). En tenalj, d. v. s. en mur med vall, bruten som ett M med benen riktade mot fästningen. HallHist. 842 (1954).
Ssgr: A (förr): TENALJ-FORM. jfr form I 1. Hazelius Bef. 54 (1836). —
-SYSTEM. jfr system, sbst.1 2 b, o. kaponjär-system. Mankell Fältsl. 154 (1857). —
-VERK. (tenalj- 1904 osv. tenalje- c. 1710—1897) befästningsverk bestående av tenaljer. KKD 1: 61 (c. 1710). —
-VINKEL. Arbin PVetA 1783, s. 49. Tenaljsystemet utstakas på det sätt .. att från grundvinklarne .. dragas stryklinier .. som med hvarandra bilda en ingående tenaljvinkel .. af minst 90°. Busch Fästn. 18 (1880).
B (†): TENALJE-VERK, se A.

 

Spalt T 792 band 34, 2004

Webbansvarig