Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TENNEL, r. l. m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -elen (Linné Skr. 5: 188 (1732), GbgMag. 1759, s. 127 (: öfwertänilen)) l. -eln (LD 7 ⁄ 12 1904, s. 2).
Ordformer
(tennel 17321751. tändel 17451747, 1904. tänil 1759 (: undertänil). tännel 1751)
Etymologi
[sv. dial. tennel; liksom fvn. þinull, nor. tenel, instrumentalbildning till den rot som föreligger i TÄNJA. — Jfr TELN, sbst.1]
(†) teln (se TELN, sbst.1). Linné Skr. 5: 188 (1732). Tändelen war tiock som en Gåspenna, giord af swart Tagel, sydd eller häftad wid sielfwa Garnet med en Tageltrå. Linné Gothl. 203 (1745). LD 7 ⁄ 12 1904, s. 2.

 

Spalt T 811 band 34, 2004

Webbansvarig