Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TERMISTOR tærmis3tor2, äv. 040, r.; best. -n; pl. -er tær1mistω4rer.
(i fackspr.) om (mät- l. reglerinstrument o. d. innehållande) halvledarmaterial med förhållandevis starkt temperaturberoende resistans. SvGeogrÅb. 1949, s. 118. Termistorer, som är halvledare med särskilt stort temperaturberoende för resistiviteten, används som termometrar och för regleringsändamål. BergvallFysGymn. 3: 234 (1969). En högkänslig termistor som tillsammans med den elektroniska manövercentralen håller den inställda temperaturen med en exakthet av = 1° C. DN 20 ⁄ 11 1970, s. 17.
Spalt T 872 band 34, 2004