Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERREUR, r. l. f.; pl. -er (MinnSvNH Bih. 1: 49 (1788)).
Etymologi
[av fr. terreur, av lat. terror, (darrning av) skräck (se TERROR)]
(†) förskräckelse, skräck; skräckvälde. BrinkmArch. 2: 132 (1675). Jag möttes i Stockholm af de terreurer, dem hans resa förorsakade. MinnSvNH Bih. 1: 49 (1788). Antag att .. (förläggaren) skulle falla för damernas terreur, så kunde han i 25 år undertrycka Röda Rummets utgifvande. Strindberg Brev 5: 25 (1885).

 

Spalt T 893 band 34, 2004

Webbansvarig