Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TIAMIN tiami4n, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. th-)
Etymologi
[av eng. thiamin(e), i anv. om vitamin förkortning av thiamine chloride, namn tidigast använt av den amerikanske kemisten R. R. Williams 1937; förleden är thi(o)-, ssgsform till gr. ϑεῖον, svavel (av osäkert ursprung), o. amine, amin (se AMIN)]
(i sht i fackspr.) ss. kemisk beteckning på vitamin B1 (som innehåller en svavel- o. en aminogrupp o. finns i bl. a. lever o. jäst). NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 158. De vitaminer, som .. avsågos, voro B1, dvs. aneurin, eller som det nu kallas thiamin. Bergstrand SvLäkS 388 (1958). Tiamin .. Brist ger beriberi. BraBöckLex. (1980).

 

Spalt T 974 band 34, 2004

Webbansvarig