| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TICKA, sbst.3, r. l. f.; anträffat bl. i sg. best. -an.
(†) om ett slags vid stenhuggning använd mejsel. Stenen (hugges) .. medelst tickian .. (som är 1/4 långer, stållagder 4-kantig spik, något flat åt ändan med en widja wed hufwudet ombunden at hålla uti). Linné Dal. 23 (1734).
Spalt T 979 band 34, 2004