Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILDA l. TELDA, äv. TELJA, v.; ipf. teelde (1Kon. 6: 15 (Bib. 1541)), tillade (VRP 1646, s. 185, Lundell (1893)); sup. tildat (NVedboDomb. Vårt. 1771, § 108); p. pf. teeldad (Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 79 (i handl. fr. 1676: teeldade, pl.)), tilldad (ÅgerupArk. Brev 8 ⁄ 7 1754 (: nytilldat, n.)). vbalsbst. TILDANDE (VRP 1649, s. 441, VDAkt. 1792, nr 473).
Anm. telja [eg. avledn. av TILJA, sbst.] har förts hit på grund av formsammanfall i ipf., sup. och p. pf.
(†) lägga (bräd)golv i (hus l. rum o. d.); (be)lägga (golv med tiljor (se TILJA 1 a) l. sten o. d.). Salomo .. teelde golffuet på Huset med furobrädher. 1Kon. 6: 15 (Bib. 1541; Bib. 1999: täckte). Den tid .. (de) Tilladhe uthi Elizab. gård stufuorne, lät H(ustru) Elizabet Knutz dem hempta en hoop langa och tiockia bredhe. VRP 1646, s. 185. (Översta våningen) befinnes aldrig warit .. medh Teelde .. inredd mehr än två rum västan till, som förr warit teeldade, men nu förråttnadt. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 79 (i handl. fr. 1676). För wapnhusets tildande med sten. VDAkt. 1792, nr 473. Lundell (1893). — jfr OM-TILDA.
Spalt T 1109 band 34, 2004