Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLBRINGA, r. l. f.
Etymologi
[avledn. av TILLBRINGA, v., l. möjl. ombildning av TILLBRINGARE (i sht ss. förled i ssgr) l. ssg vars efterled utgör bildning till BRINGA, v.]
(†) tillbringare (se d. o. 3); äv. (särsk. ss. förled i ssgr) om kärl med (reserv)vatten för brandsprutas fyllande, brandhink (jfr TILLBRINGARE 2). 1 Tillbringa, 1 Karafin. BoupptVäxjö 1875.
Ssgr (†): TILLBRINGS-KÖRARE. person som forslar brandhink o. d. DA 1808, nr 62, s. 2. SD 30 ⁄ 3 1825, s. 1. —
-LAGARE. person tillhörig lag med ansvar för brandhinkar o. d. SFS 1828, SärskBl., s. 153.

 

Spalt T 1202 band 34, 2004

Webbansvarig