| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLBRINGA til3~briŋ2a, v. -ar, -ade, -at, -ad, äv. -bragte, -bragt, -bragt (se för övr. BRINGA, v.). vbalsbst. -ANDE; -ARE (se d. o.).
1) (†) förflytta l. (över)föra (ngt) till (ngn l. ngt), tillföra (ngn l. ngt ngt); äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-förb.; äv. utan indir. obj., särsk. övergående dels i bet.: (an)skaffa l. skaffa fram (ngt), dels (med avs. på möda l. kostnad o. d.) i bet.: uppbjuda, uppbåda, använda, dels i bet.: åstadkomma, åvägabringa. Så ähr och någre breff uthur fiendens läger, interciperade vedh Onspach och mig tilbrachtte. AOxenstierna 7: 592 (1632). Jag moste fuller dee mig tillsagde jachter med flijt tillreda .. Thy spiut, nät, stafwar, horn och hundar moste jag rätt nu tillbringa. 2Saml. 1: 116 (c. 1669). (Det var för att hysa kroppen) som hela denna mödan och kåstnaden (för byggandet av pyramiderna) var tillbrakt. Eneman Resa 1: 189 (1712). Genom sådanna Personers spott, hvilken med tuggorna beblandas, warda the mäste Sjukdomar Barnen tilbrakte. Aken Reseap. 216 (1746). Den starka olikhet som ägde rum mellan .. (kvinnornas) lynnen .. hade förmått honom att emellan dem tillbringa en nära bekantskap. Morgan Imog. 3: 192 (1818). Vill man fordra upp vatten till en större höjd än det är möjligt med en pump; så måste man ställa flere öfver hvarandra, och låta den undre alltid tillbringa vatten till den öfre. JernkA 1829, Bih. s. 125. IllSvOrdb. (1964; angivet ss. ålderdomligt). — särsk.
a) inbringa, ge, (för)skaffa; tilldela, bevilja, skänka; äv.: tillräkna (se d. o. 2), tillskriva (se d. o. 1 b); särsk. med avs. på ngt av värde l. betydelse. Framledne Glorwördigeste Konungz wälmeente och tillbrachtte Frjheeter (till adeln). RARP 3: 408 (1644). Dahlstierna (SVS) 195 (c. 1696; tillräkna, tillskriva). Gruvan .. Tillbringar ock ansenlig inkomst. Dædalus 1950, s. 60 (1746). Igenom åtskilliga til Kongl. Vetenskaps Academien inkomna Rön och berättelser .. (är) den nytta beskrifven, som Potatoes eller Jord-päron tilbringa hushållningen. VetAH 1754, s. 77. Schulthess (1885). — särsk. i fråga om medföljande egendom vid giftermål. Dahlstierna (SVS) 213 (c. 1696). Hans gifte tillbragte honom en betydlig förmögenhet. Meurman (1847).
b) med avs. på förfång l. skada l. våld o. d.: tillfoga, vålla, åsamka. HSH 9: 184 (1639). (Att) mankönet .. skal sig förswara .. emot sin Fiendes anfall och oförrätt, och icke sielf med wanartig fördristan af sin werja tillbringa öfwerwåld. Porath Pal. Föret. 2 (1693). De omswäfwande skadelige Odiuren .. hwilcka tillbringa landtmannen en alt för stoor skada. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. Franzén Pred. 2: 217 (1842).
c) med avs. på nyhet l. meddelande l. hälsning o. d.: framföra l. överbringa till; tillsäga. Iag moste wäll nu desse obehagliga tijdender .. den förlåtna Dido tillbringa. 2Saml. 1: 123 (c. 1669). När Paulus frågar noga, / Bleff honom där tillbragt: / I staden dig förfoga. Tiällmann Profvis. B 6 b (1692). Jag vill dig den ärliga Wälkommen tillbringa, alla rättskaffens Sadelmakares skål. Lundin o. Strindberg GSthm 360 (1881).
d) refl.: (med orätt) tillskansa l. bemäktiga sig, (gm köp l. byte) förvärva (jfr BRINGA TILL 1); äv. (med avs. på besvär(lighet) l. straff o. d.): åsamka sig. Een och annan som antingen igenom Kongl(ig) Donation eller kiöp aff Cronan, eller något byte, sigh någre godz förwärfwat och tillbracht hafue (osv.). RARP 3: 148 (1640). I annor händelse lären j tilbringa eder et stort straff och hämnd. Björner Lodbr. 9 (1737). Den, som på något sätt förändrar eller förfalskar en Banquens-Sedel .. och därmed .. tilbringar sig penningar, eller varor, bör, utan förskoning .. wara ärelös. PH 3: 1643 (1740). Spanien har, uti en enda gren af landthushållningen, nemligen Fåraskötselen, tilbragt sig et stort företräde, framför alla andra Nationer. Barchæus SvarVetA 59 (1774). Rehnberg SmålBystämma 159 (i handl. fr. 1880).
2) (†) förmå (ngn) till (att göra ngt). (Hon) kunde .. eij tilbringas at inkomma. KulturbVg. 3: 62 (1708).
3) (fram)leva l. fördriva (tid ngnstädes l. så l. så l. med ngt); låta (tid) fyllas (med ngt); använda (tid till ngt); jfr BRINGA TILL 2. Tillbringa (sin) tid (tillsammans) med l. hos ngn l. med (i sht förr äv. (ut)i, förr äv. (up)på) ngn verksamhet (särsk. angiven av inf.-förb. (förr äv. med utelämnande av prep.)). OxBr. 5: 272 (1624). At the .. tilbringa mycken Tijd med Siälemässors hörande, them the doch intet förstå. Ekman Siönödzl. 161 (1680). Många människjor tilbringa hela sin tid at öka kunskaper, utan at nånsin kunna vinna förmåga at se sin oförmögenhet dertil. Kellgren (SVS) 4: 313 (1783). Jag kan säga att jag .. exemplariskt begagnat hela den tid jag tillbragt på att resa mellan Rom och Wien. Atterbom Minn. 532 (1818). En dag, tillbringad i möda och arbete. Hagberg Pred. 5: 14 (1819). Man ansåg hvarje timma tillbringad vid boken, som en stöld från arbetet. Hedberg Odåga 99 (1867). Av gammal vana gick han mot gården där han tillbringat sin ungdom och där han varit träl. Fridegård Offerrök 8 (1949). — särsk. (†) utan adverbiell bestämning, särsk. i uttr. tillbringa tiden, ägna sin tid åt någon verksamhet (som framgår av sammanhanget). Emedan .. (riksdagsmännen) på sina committenters wägnar warit borta hela året och tillbragt tiden (önskar de påökt). SynodA 1: 319 (1728).
Spalt T 1202 band 34, 2004