| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLBRINGARE til3~briŋ2are, om sak r. l. m., om person m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en, vard. äv. -n; pl. =.
1) (numera mindre br.) företeelse som bringar fram (ngt); särsk. om patronförare (i ä. repetergevär) (jfr SLEV, sbst.1 2 c), frammatare. JournLTh. 1812, nr 140, s. 3. Moderkakan (utgör) .. ett slags tillbringare af näringsämne för fostret. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 154 (1836). Balck Idr. 2: 141 (1887; om patronförare).
2) [eg. specialbet. av 1] (†) = ANBRINGARE 2 (jfr TILLBRINGA, sbst.); äv. om person som handhar sådant redskap. Om Sprutan är nära vid Sjön, at Tilbringare kunde pumpa i Karet, behöfvas trenne sådana. VetAH 1774, s. 151. JournLTh. 1812, nr 80, s. 3 (om person). Till Förman för hwarje Spruta och hwarje Tillbringare .. förordnas .. en af Stadens Rådmän. SFS 1828, SärskBl., s. 153. Sundén (1891).
3) [eg. specialbet. av 1] (högt, mer l. mindre cylindriskt) kärl (försett med handtag (o. icke rörformig pip) o.) avsett för (servering av) dryck o. d.; jfr BRINGARE 2, TILLBRINGA, sbst. BoupptVäxjö 1843. Ölet inbars uti tillbringare. Holmberg Nordb. 242 (1852). Om du inte hade grisat ned tillbringaren, skulle jag ha bett om ett glas mjölk. Bergman Mark. 110 (1919). Från Strömbergshyttan visar vi två nya tillbringare med dricksglas ur servisen K 55 i halvkristall. Form 1953, s. 14. jfr GLAS-, MJÖLK-, PORSLINS-, PUNSCH-TILLBRINGARE.
Spalt T 1203 band 34, 2004