| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) till II 8 b α: gm bearbetning göra i ordning (ngt); särsk. med avs. på dels lera, dels (o. numera bl.) (åker)jord o. d. (jfr bruka 11); förr äv. övergående i bet.: uppöva (jfr bruka 15). Gå öfwer .. (degen) medh Kaflan .. til thes at han är noghsampt tilbrukat. Salé 110 (1664). L’ombre är ett Spel, som oförlikneligen .. tilbrukar ens genie. SvNitet 1738, s. L 2 a. Det tilbrukade leret. Wijnblad Tegelbr. 6 (1761). Sin träda hade han gödslad men ej tillbrukad för sådd. TurÅ 1936, s. 98.
(II 10) -BRYTA. [fsv. tilbryta] (†) (gm förbrytelse) göra sig förtjänt av (ngt). Beklaghandes then orät honom skeedde thet han intit tilbrutit hadhe. OPetri 1: 85 (1526). —
(II 8 b α) -BRÅKA, -ning.
1) (numera föga br.) tillkrångla (ngt); förvränga. Huguenotter, hvilket namn var tillbråkadt af Tyska ordet Eydgenossen. Hallenberg Hist. 4: 799 (1794). Att ingenting tillbråkadt och förkonstladt .. skall komma ut. OoB 1892, s. 142.
2) (†) gm ältning o. d. göra i ordning (ngt). VetAH 1762, s. 156. (Dagligen) tillbråkades .. vid pass 400 cubfot lermassa. LBÄ 36–38: 89 (1800). —
(II 8 b) -BRÄNNA, -ing. (numera bl. tillf.) gm brännande förfärdiga l. härda (ngt). Johansson Noraskog 2: 341 (cit. fr. 1561). Sedan en .. (tegel)mur en gång blifvit tillbränd, kan den så ofta som helst utan fara upphettas. JernkA 1827, s. 391. Bildmark Entrepr. 112 (1921). —
(II 8 b α) -BUCKLA, -ing. göra (ngt) bucklig; särsk. med avs. på huvudbonad; äv. bildl.; jfr buckla till. Hans hatt var tillbucklad och rocken sönderrifven. Blanche Tafl. 1: 87 (1856). Han är ingen särskild, medelålders, frånskild och tillbucklad av livet. DN 11 ⁄ 3 1991, s. B1.
Spalt T 1204 band 34, 2004