| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
-FÖRORDNA.
1) (†) till II 5 l. 8 b: anslå (ngt) åt (ngn), anvisa l. tilldela (ngn ngt); äv.: fastställa (ngt); särsk. i p. pf. Udi the landzender, såsom thu est tilförordnet. G1R 28: 53 (1558). Thereffter begärde Skatmesterna, at them een summa Peningar til Stadsens gemeene bygningar tilförordnas måtte. Schroderus Liv. 753 (1626). Förfara, som åfwan tilförordnat är. Stiernman Com. 6: 33 (1710). VDAkt. 1792, nr 242.
2) (†, utom i slutet) till II 8 b (β): förordna l. tillsätta l. utse (ngn); särsk. i p. pf., särsk. substantiverat; äv. (med anslutning till till II 5) med indir. personobj.; jfr slutet o. -beställa 1, -förordinera, -nämna 1, -ordinera, -ordna 3, -skicka 6 a. H(ans) Kong(lige) Maiest(ät) hwilken oss Gudh, genom sin synnerlige försyyn tilförordnet haffuer. G1R 18: 285 (1547). Såsom förb(emäl)te Secreterare medh sine Adjuncter och tilförordnade är skyldig, at fullkomna och reent skrifwa Acterna. Schmedeman Just. 151 (1615). Thet .. Biskopen och .. DomCapitlet täcktes wid nästa PrestOrdination tilförordna mig en stilla, gudfruktig Adjunct. VDAkt. 1779, nr 400. Schulthess (1885). särsk. (fullt br.) i fråga om provisoriskt (tidsbegränsat) förordnande (i ordinarie befattningshavares frånvaro o. d.); särsk. (o. vanl.) i p. pf., särsk. ss. attribut till sbst. som utgör tjänstetitel o. d.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från huvudmom. Tillförordnad professor. Arved Faxe tillförordnad Justitiekansler efter Nerman. Liljecrona RiksdKul. 92 (1840). Han är tillförordnad, men har icke fått fullmakt på tjensten. Westee (1842). Allt som behövs är att Hansson som tillförordnad chef gör en formell begäran. Mankell Villospår 136 (1995). —
(II 10) -FÖRPLIKTA. (†) förplikta (ngn) till (ngt, i sht angivet med inf.-förb.); särsk. i p. pf.; jfr -förbinda 1, -plikta. Danmarcks Rijkes Rådh skal ther wara tilförplichtadt .. all handelen att holla och fulkomma. Tegel G1 1: 311 (i handl. fr. 1532). Dalin (1854).
Spalt T 1250 band 34, 2004