| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLHÖR l. TILLHÖRE, n.; pl. = (InventÄlvdalen 1601, BoupptVäxjö 1751) l. -er (LPetri Kr. 148 (1559)). Anm. Ordet kan möjl. äv. ha varit r. l. f. (l. m.), särsk. i sådana uttr. som med all sin tillhör(e), där dock all o. sin kan vara n. pl. G1R 6: 192 (1529), VDAkt. 1680, nr 219.
(†) tillbehör. (Fyra) drabtyg medt sijn tilhöre. G1R 6: 192 (1529). (Biskopen klagade över) at på kyrkiones slott och andra hennes tilhörer slig overkan och dråpelig skade giordt var. LPetri Kr. 148 (1559). BoupptVäxjö 1751.
Spalt T 1277 band 34, 2004