| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLRA til3ra2, förr äv. TRILLRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) gm (obestämt l. osäkert) fallande l. rullande o. d. rörelse förflytta sig (ngnstädes (ifrån l. hän)), stundom äv. med särskild tanke på därvid alstrat ljud.
a) om vatten l. vätska: falla (droppvis), sippra l. (sakta) rinna l. flyta (fram); äv.: rissla, porla; särsk. om kroppsvätska: bryta fram l. droppa l. rinna; äv. dels med subjektsväxling, med subj. betecknande ngt varifrån vätska rinner, dels opers. När hon borde brefuet läsa, / Tilrade tårar af kinder och näsa. Asteropherus 69 (1609; uppl. 1909). Blommorna, hvilka i gräsfagra lunden, / med tillrande daggögon fästa sin blick / på ensliga vandraren. Ling As. 32 (1816). Trädgårds-Sångaren .. Sången vacker, kan närmast liknas vid vatten som tillrar på en tunn silfverplåt. Ström SvFogl. 34 (1839). Jag har en gång sett en engelsman skratta så att tårarna tillrade, under det han med ord och åtbörder skildrade en presentation i Sverige. Ödman UngdM 2: 42 (1876, 1881). Med hårfästen, som tillrade av svett. Ossiannilsson Hav. 65 (1910). Det tillrade och rann i kärrspår och diken. Larsson I By Jord 5 (1913). Oaflåtligt tillrade och skvalade regnet på rutorna. Sjöberg Kvart. 145 (1924).
b) (numera bl. tillf.) i annan anv. än i a; särsk. dels om (runt) föremål: rulla (i väg), dels om blad: singla ner, dels om person: vackla l. falla (långsamt); äv. bildl.; förr äv. tr.: rulla. Man kan wäl förvthan all Fahra kasta och trilra itt Sölff- eller Meszingzkärill på Markenne hijt och tijt. Schroderus Albert. 2: 197 (1638). När man tilrat til botten, då har man .. den förmon, at göra reflexioner. Riccoboni Catesby 10 (1761). Då .. (K. X G.) skulle med sin armee gå öfwer Weichsel-strömmen .. kom en stycke-kula på marken tilrandes, just emellan Konungens fötter. Schützercrantz Olyksöden 154 (1775). Skulle hon tillra aldrig så litet åt sidan, så ajö vackert .. hon skulle .. komma in i hjulverket och krossas bit för bit. Almqvist Skälln. 36 (1838). Det sved i Adolfs bröst för hvarje sten, som dunkade på kistlocket, för hvarje sandkorn, som tillrade mot bleckplåtarne. Blanche FlStadsg. 126 (1847). En ström av rundmoderliga ord tillrade från hennes röda läppar. Hammenhög Torken 108 (1951).
2) [utvecklat ur 1, möjl. med anslutning till DRILLA, v.1] avge dallrande l. tremulerande l. vibrerande ljud; särsk. i fråga om ljud alstrat av fågel: drilla (se DRILLA, v.1 2); jfr PORLA, v. c β, γ. Lärkorna tilrade i luften. Linné Gothl. 6 (1745). Dagen igenom tillrar .. det droppande tonflödet ur snår och kronor. Selander LevLandsk. 344 (1955). Han var hänvisad till myriader av tillrande tungor och babblande läppar. Gyllensten Grott. 132 (1973).
3) (†) om ljus l. himlakropp o. d.: tindra, glimma (svagt). Stiernhielm Jub. 107 (1644, 1668). Om Stiernorna myckit tilra på Himmelen och äro klara, är tekn stoor Kiöld wara förhanden. Meyerus Alm. 1673, s. 8. Broman Glys. 1: 413 (1727).
1) (numera bl. mera tillf.) jfr fram 5. Suckar skulle ljuda och tårar tillra fram ur den torra plankan. Blanche Band. 283 (1848). PT 1909, nr 274 A, s. 3.
2) (†) tillrande åstadkomma (ngt). Der tillra källor fram en kraftig hälso-bot. Kolmodin QvSp. 2: 311 (1750). —
TILLRA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. (långsamt) rulla l. (porlande) falla l. rinna ned (ngnstädes (hän l. ifrån)); förr äv. tr.: rulla ned. Änkionnes tårar tilra wel nedher åt hennes kinder. LPetri Sir. 35: 18 (1561). Då han klär af sig på kvällen finner han ”at try stora Pistol-kulor tilrat ner emellan lintyget och kroppen”. Lamm Oxenst. 89 (i handl. fr. c. 1709). Emillan dem (dvs. två malmar) ock älfwen är endast en gata .. öfwer hwilken Kiöpmennerne tilra ned sine tunnor. DZHallman hos Linné Bref I. 6: 348 (1755). Ett fint silverdropp tillrade ned från de breda årbladen. Mörne FörbiVäg. 187 (1928). jfr nedtillra. —
TILLRA OM. (†) om person: röra sig av o. an l. i kretsar, svänga omkring. PErici Musæus 1: 139 a (1582).
Spalt T 1319 band 34, 2004