| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) (numera föga br.) göra i ordning (ngt), färdigställa; förfärdiga; jfr -laga, v.1 1, -skapa 2, -skicka 4. Björner Thorst. 12 (1737). De sydde skor och handskar, band fisknät och tillskipade bågpilar. Lindström LeendGud. 123 (1951).
2) (†) ss. vbalsbst. -an l. -nad: beslut; föreskrift; anvisning. Verelius 256 (1681). Björner Lodbr. 37 (1737).
3) (†) utse l. tillsätta (ngn). När then (borgmästare) är afsatt som först waldes, och een annan i hans stadh igen tillskipat. Lyberg GPprFalunDal. 1: 96 (i handl. fr. 1609). HSH 31: 75 (1661). —
1) (numera bl. tillf.) till II 5, refl.: gm skjutande förvärva (ngt), särsk.: vid skytte erövra (pris o. d.). IllMilRevy 1898, s. 50. B.
2) till II 7: skjuta till (ngt, särsk. dörr l. fönster o. d.), skjuta igen; förr äv. allmännare: tillsluta (äv. med indir. personobj.). Så framt du mig din nådes-brunn tillskuter! Lillienstedt Vitt. 266 (c. 1675). Fast dörren (till sakristian) var tillskjuten, hördes ordstriden ut i kyrkan. Heidenstam Svensk. 1: 271 (1908). C. till II 11 a α α’.
4) skjuta till (ngt, särsk. pengar o. d.), bidra med; i sht förr äv. abs.: lämna bidrag; särsk. med bestämning inledd av prep. till vars rektion betecknar den l. det vartill bidrag lämnats; jfr -måna. Hon har genom åren tillskjutit stora summor till projektet. Här måste man ock tilskiuta / Och hielpa sitt eghit Land. Rudbeckius Starcke A 5 b (1624). Staten behöfver medel, och det är allmänheten, eller hvarje enskild, som bör tillskjuta dem. LBÄ 29–31: 195 (1799). —
(II 8 a α) -SKORPNA, -ning. (numera föga br.) (börja att) bilda l. få skorpa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om bildad skorpa; jfr skorpna till. Alla the jordmohner och tillskorpningar som hwarftahls liggia öfwer hwar andra. Swedenborg RebNat. 3: 310 (1718). Ström Skogsh. 149 (1846).
Spalt T 1351 band 34, 2004