Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKORPNA skor3pna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. skå-)
Etymologi
[fsv. skorpna, intorka, hoptorka, skorpnadher, intorkad, hoptorkad, sv. dial. skorpna; jfr fd. skorpneth, intorkad, d. skorpne, bilda skorpa, fvn. o. nor. dial. skorpna, hoptorka, skrympa samman; samhörigt med SKORPEN, vid anv. i nysv. delvis med betydelsemässig anslutning till SKORPA, sbst.]
(numera mindre br.) förvandlas l. hårdna l. stelna till l. bilda skorpa; överdragas med skorpa l. skorpor, få skorpa; förr äv. allmännare: hårdna, stelna o. dyl. Han lågh natt och dagh på sijn knä, til thes hudhen på hans knä skorpnadhe såsom horn. PErici Musæus 3: Q 3 b (1582; t. orig.: erstarret sey). Röör .. (massan av sönderkrossad, bränd lera o. hampfrö) tilsammans, warder thet förtiogt, tå giwt litet Strömingslaaka ther uppå .., skorpnar thet .. så slå mera Laaka ther vppå. Hildebrand MagNat. 171 (1650). Inspisseras saltpeter luten, så skårpnar hon åfvanpå. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 45 (1765). Ytan (på en deg av svavelpulver, järnfilspån o. vatten) skorpnar, spricker och utsläpper genom öpningar brännande hvita ångor. Bergman Jordkl. 2: 215 (1774). Östergren (1939; angivet ss. mindre br.). jfr Collinder SvOrdhjälp 163 (1968). — särsk.
a) motsv. SKORPA, sbst. 1 a, om deg l. bröd: bilda resp. få skorpa. Ej degen jäst, ej den skorpnat hade. Bååth Dikt. 84 (1879).
b) motsv. SKORPA, sbst. 1 f, om åker l. åkerjord: få resp. bilda skorpa. (Av vissa försök) finner man .. hwarföre wattndränkte och illa dikade leråkrar i torka, så starkt hårdna och skorpna. Gadd Landtsk. 1: 99 (1773). Fischerström 3: 195 (1783; om åkerjord).
c) motsv. SKORPA, sbst. 1 g, om sår l. blod o. d.: överdragas med resp. bilda skorpa (ruva). Mörk Ad. 1: 37 (1742; om blod). (Klämmorna som sattes över såret) fingo sitta kvar några dagar, så att såret hann skorpna. Levander DalBondek. 1: 269 (1943).
Anm. Till d. o. hör sannol. det i följande språkprov förekommande skorna, antingen ss. en dialektal sidoform l. ss. felaktigt för skorpna. Uti ättiko warder skahlet (på hönsägg) hel miukt; när .. (äggen) ther ligga i 5 el. 6 dagar, men skornar å nyo uti friskt watn. Broman Glys. 3: 381 (c. 1740).
Särsk. förb.: SKORPNA TILL10 4. (numera mindre br.) börja att bilda l. få skorpa; förr äv. allmännare: (börja att) hårdna l. stelna. Tagh en Pinsel och bestryck thet hårdkokade ägget (berett av gulan o. vitan av tio ägg) ther medh (dvs. med en massa beredd av pulveriserade äggskal o. ättika), legg thet sedan i kalt Watn, så skorpnar Salwan (dvs. massan) til, och ägget warder ljjkt ett .. naturligit ägg. Hildebrand MagNat. 239 (1650). Kalt Åwatn uti et glas begynte at frysa och skårpna til, ofwan på, sedan det stådt en half Minut i fria Luften. PT 1740, nr 8, s. 1. Tholander Ordl. (1872). särsk.
a) till b, om åker(jord). Stridsberg Åkerbr. 19 (1727). Ihre 2: 564 (1769).
b) till c, om sår. Jag bunden låg .. / Och såren ökades och svedan, / De skorpnat till af kylan redan. CVAStrandberg 3: 321 (1853).
Avledn.: SKORPNA, r. l. f.? l. m.? (†) till b: skorpbildning (på åker). Lerjord .. hwilken .. som oftast en hastig tårka och hård Skorpna är underkastad. Carleson Hush. 234 (1756). —
SKORPNAD, r. l. m. (numera föga br.) skorpbildning; ruvbildning; äv. konkret: skorpa; sårskorpa. VeckoskrLäk. 1: 61 (1781; konkret). LoW (1911).

 

Spalt S 4636 band 26, 1972

Webbansvarig