| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5) -VINKA. gm vinkning(ar) bringa l. meddela (ngn ngt, särsk. angivet med inf.-förb.); äv. (numera bl. tillf.): vinka åt (ngn). Engelen tillvinkade henne ett föraktande bifall. Leopold 3: 489 (1794, 1816). Länsfängelset .. från hvars gluggar vi förbikilande skolpojkar ofta .. tillvinkades af .. (fångarnas) genom gallret utsträckta armar. Öman Ungd. 224 (1889). Monarken, som ibland tillvinkade en eller annan att följa sig. Lewenhaupt Sjuttiot. 184 (1937). —
(II 5) -VINNA.
1) vinna (ngt, i sht förr äv. ngn, särsk. (o. numera företrädesvis) ngt abstr., särsk. välvillig inställning l. uppfattning o. dyl. l. uppmärksamhet) åt (ngn l. ngt, särsk. (o. numera företrädesvis) sig); äv. om sak, särsk. dels handling l. egenskap o. d., dels framställning l. för allmänheten avsett alster o. d.; förr äv. utan indir. obj.: vinna, stundom närmande sig: erövra o. d. Hur tillvinner man sig respekt, allmän aktning, förtroende, vänskap i sådana sammanhang? Hon kan säkert snabbt tillvinna sig stor popularitet. Förslaget tillvann sig allas bifall. Pjäsen har redan tillvunnit sig stor uppmärksamhet. Ståhle VersVasat. 131 (i handl. fr. 1611). Förmodandes Staden så mycket lättare til winna, när han .. (invånarna) owettande så öfverkom. Swebilius SGHelmfeldt O 4 b (1678). När skall ni lära, att höflighet och godhet tillvinner allas hjertan? Gustaf III 3: 177 (1782). Herr Biskopen har förestått alla sina Embeten med flit och framgång, som .. tilvunnet honom agtning och förtroende inom Dess Stift. Wallquist EcclSaml. 5–8: 178 (1791). Från .. (det katolska prästerskapet) hade .. konung Gustaf tillvunnit sig en, om Luthers lära underrättad och henne gillande, äldre man. Järta 1: 248 (1832). Den möjligheten, att .. vi skulle kunna lyckas tillvinna oss publikens gunst. BEMalmström 7: 405 (1845). Den fråga, som .. så oaflåtligen plågat henne, hade hon tillvunnit en lösning, som var fördelaktig för henne. Wieselgren Hvirfl. 1: 43 (1891). Fri från all tillgjordhet och med en rättframhet, som ibland kunde förbluffa, tillvann han sig alla underordnades stora tillgivenhet. Bernadotte Minn. 55 (1949). särsk. (numera mindre br.)
a) med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av till l. åt. The provincier, som medh så mycket Swenskt blodh till Sweriges Chrono tillwundne ähre. RARP 7: 162 (1660). Nyblæus Forskn. I. 2: 48 (1875: åt).
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som väcker l. inger välvilja l. uppskattning l. förtroende o. d., vinnande. PersSlafv. 10 (1800). En ståtlig man med ett tillvinnande yttre. Rydberg KultFörel. 5: 157 (1887). (Hon var) genom sin rättframma vänlighet ytterst tillvinnande. Wrangel HerrgHerr. 51 (1927).
2) (†) överbevisa l. förklara (ngn) skyldig; i sht i p. pf. (jfr för-vinna 4); särsk. med bestämning (dels (direkt) obj., dels prep.-förb. med rektion) angivande brott o. d. (äv. utdömt straff). Then som her effter med .. (ockerhandel) skäligen beslagen och tilwunnen bliffwer, skall ther före nepses och straffes. G1R 18: 41 (1546). Tå skall Måns stå th(e)t peenn och straff, såsom tå kann bliiffue hono(m) m(e)dh lagenn tillwnnith. VadstÄTb. 78 (1583). Förnekar någon sin Hand(skrift), och blifwer sedan tilwunnin thet emoot sitt bättre Wett giort hafwa, wari förfallen til dubbelt så mycket, som han eliest .. hade skyldigh warit. Siöl. 1667, Skipml. 9. Heinrich (1814). jfr o-tillvunnen. —
(II 2, 10) -VISA, -ning. (†) påvisa l. hänvisa till l. anbefalla (ngt). SvTr. V. 1: 128 (1603). Lind 1: 1910 (1749). —
(II 5 a) -VISKA. (numera bl. mera tillf.) viska (ngt) till (ngn); äv. (tillf.) med enbart personobj., särsk. i p. pf. Vet, i mitt hjerta en röst tillhviskar mig glädtig försäkran. Atterbom SDikt. 1: 164 (1808, 1837). Knuffade, puffade, nupna och tillviskade av hustrur och mödrar vaknade de upp ur slummern. Spong Kråkn. 171 (1963). —
-VISPA, -ning.
2) till II 11 a α α’ : gm vispning tillsätta (ngt). Då massan är varm, tillvispas den .. smälta chokladen. Grafström Kond. 151 (1892).
Spalt T 1448 band 34, 2004