| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TIMBRE tä4mber l. med mer l. mindre genuint franskt uttal (äv.: tim‘ber LoW (1889)), r. l. m.; best. -n.
om karaktäriserande egenskap hos tal- l. sångröst i första hand bestämd av till grundtonen hörande övertoners antal, läge o. relativa styrka (jfr KLANGFÄRG); äv. om sådan egenskap hos musikinstrument; äv. oeg., dels i fråga om ngns l. ngts utseende: nyans l. färgton, dels i fråga om konstnärligt l. litterärt verk: anstrykning l. underton. Envallsson 334 (1802). Hans .. tenor var en af de skönaste .. af detta slag, med en timbre, hvars make jag endast funnit hos Rubini. Arfwidsson TeatFord. 51 (c. 1858). Della Santa var en äkta italiensk basbaryton med kraftig, omfångsrik stämma och färgrik mörk och glödande timbre. Hedberg SvOperasång. 286 (1885). Ett ovanligt tilltalande anlete i mörk timbre. Wærnér Hundår 130 (1900). Deltonernas mängd, fullständighet, skiftande hörbarhet i djup och höjd o.s.v. är det som avgör en tons eller ett helt instruments klangfärg eller ”timbre”. Peterson-Berger Musik 180 (1927). Den personliga timbren i denna daggiga lilla visa med dess polemik mot herrgårdsplanens rosor intygar .. Frödings samkänsla med det folkliga. Olsson Fröding 357 (1950). Som mikroepiker valde .. (K. Rifbjerg) en minimalistisk approach med en särskild timbre genom att den lille pojken (i romanen) berättar om det kalas han var för liten att delta i. SvD 17 ⁄ 9 2000, s. 36. — jfr RÖST-TIMBRE.
Spalt T 1496 band 34, 2005