Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TINT tin4t, r. l. m.
Ordformer
(tint c. 1640–1672, 1950 osv. tinte 1595)
Etymologi
[sv. dial. tint; jfr nor. tint, halvliter, liten kruka l. flaska, fvn. tinta, litet kar, sam. tint, halvstop; sannol. av ä. fr. tinette, dimin. av tine, behållare för förvaring o. transport av våta varor m. m.; av lat. tina, vinkar (se TINA, sbst.1)]
(förr) om (i sht i handel med samer använt) rymdmått för våta varor; äv. med inbegrepp av l. om innehåll i måttskärl. At Nilas Oriwain .. sellier .. (brännvinet) vth eblandh Lappernere, för een Tinte wien huilket kan ware vngeferligh eet gott Sölf Stop full för een wågh fisk. HFinLappm. 4: 56 (1595). En Tint eller 1 ⁄ 2 Stoop brännewijn. Landsm. XVII. 3: 55 (1672). jfr: Jansson (1950).

 

Spalt T 1579 band 34, 2005

Webbansvarig