Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TITEL, sbst.2, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.
(†) ss. beteckning för ngt ytterst litet (minsta tänkbara) (i sht i fråga om ngt skrivet); ofta i negerad sats l. negerat uttr.; särsk. [jfr motsv. anv. i d., nor., nl.] i sådana mer l. mindre pleonastiska uttr. som minsta bokstav (äv. prick) eller titel. Huru skulle .. (de katolska andliga) föra itt sådhana leffuerne, påå huilket the vthi heele Skrifftenne ickie en bookstaaff eller titell till någhra gudz befolningh ther om vndfångit haffua? LPetri Œc. 39 (1559). Then förste (lögnen), at Christus skal hafwa medhdeelt Församlingene Wåldet til at vthskiffta Aflat, hwar om man icke finner i thet nye Testamentet then minste Titel eller Bookstaff. Schroderus Os. III. 2: 146 (1635). At the som vtom osz äro, såsom Presbyterianer, Anabaptister .. hafwa elskat (prosten) .. Icke förståendes, at han hafwer vti minsta prick eller titel favoriserat theras läro: vtan then redeligen .. bestridt, enär the ther hafwa gifwit tilfelle til. Swedberg Lefw. 283 (i handl. fr. 1714). Gud kan icke ljuga: himmel och jord måste förr gå i kras, än at den minsta bokstaf eller titel af hans ord skulle blifwa tilbaka. Borg Luther 2: 48 (1753).
Spalt T 1633 band 34, 2005