| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TJOCKNA ɟok3na2, v. -ade. ((†) p. pf. -et, r. l. m. Berchelt PestBeg. B 4 b (1588)). vbalsbst. -ANDE.
1) motsv. TJOCK 1: bli tjockare, öka i tjocklek; i sht om lager (se LAGER, sbst.3 1) o. d. Så at isen tiocknar in emot siöbotn. Broman Glys. 3: 592 (c. 1730). I samma mån, som min dagbok tjocknade, började jag (osv.). Jensen Hudson GrönskBon. 25 (1923).
2) motsv. TJOCK 2: bli tjockare l. grövre, öka i tjocklek; i sht om träd (stundom svårt att skilja från 4); äv. oeg. l. bildl. Brauner Bosk. 71 (1756). I och med att aspen tjocknat hade bokstäverna krupit in i stammen och försvunnit. Moberg Sedebetyg 330 (1935). (Verket om jordens folk) var lyckligtvis redan långt framskridet, då ”axeln” tjocknade i den grad, att den tyska raspolitiken spred sig .. till .. Italien. Ymer 1950, s. 235.
3) motsv. TJOCK 3: bli tjock(are) l. fet(are) l. kraftig(are), öka i tjockhet; äv. (motsv. TJOCK 3 c): bli l. kännas svullen. Linc. Y 5 b (1640). Dock blötes i magen / Maten med Bränwin och öl, att bondgubben tjocknar i kragen. Strand NeliSuec. 46 (1753). Ett yttre kännetecken att muskeln uträttar ett arbete är, att den tjocknar och sammandrar sig. Bolin VFöda 160 (1933). Men då jag sökte mig till någon tjocknade och stelnade min tunga. Johansson GogAns. 52 (1989).
4) motsv. TJOCK 4: tätna; jfr 2. SDS 9 ⁄ 11 1902, s. 4. I vinkällaren tjocknade spindelnäten kring de glömda buteljerna. Geijerstam KBrandt 19 (1904). Mammutdjuret – en väldig elefant med rödbrun päls, som framtill tjocknade till en man. Lidforss Kås. 3: 44 (1913).
5) motsv. TJOCK 5: bli tjock(are) l. seg(are) l. fast(are); förr äv. ss. dep.; äv. i p. pf.: som blivit tjock. Filmjölk är tjocknad sur mjölk. Berchelt PestBeg. B 4 b (1588). När som heeta Eelden sloknar / Watnet tioknar / Blifwa Kohl ok kaller snöö. Lucidor (SVS) 205 (c. 1669; uppl. 1997). När Syrapen (under kokningen) begynner att tiocknas. Rålamb 14: 132 (1690). Sjud blandningen under kraftig vispning, tills den tjocknat. StKokb. 24 (1940).
6) motsv. TJOCK 6: tätna; om luft äv.: bli instängd l. rökig l. kvalmig; om moln o. d. äv.: dra ihop sig, mörkna; äv. om himmel o. d.: täckas av moln, mörkna; äv. i bildl. l. (om lukt) överförd anv. Genom sina, stora macht later han molnet tiuckna, och driffuer hagelstenar ther vth. LPetri Sir. 43: 16 (1561). Gif ju wäl akt, att Lampan intet slokknar / og öfwer Siälen Satans Mörker tiokknar. Lucidor (SVS) 501 (c. 1674; uppl. 1997). Eol stormar, luften tjocknar, / Stjernan slocknar, / Månen flyr. Bellman (BellmS) 1: 140 (c. 1775, 1790). Det var lågt i taket där nere, och luften tjocknade och täppte i halsen. Moberg Utvandr. 308 (1949). Där tjocknade en vittring i grästovorna. Ekman Hunden 44 (1986). — jfr SAMMAN-TJOCKNA. — särsk.
a) opers., i fråga om väder: tätna, bli dimmig(are). Weste (1807). Innan jag går ned i hytten avläser jag barometern, ty det tjocknar i söder. Engström KaapAfr. 24 (1937).
b) (numera bl. mera tillf.) om mörker, skugga o. d.: tätna, djupna; i sht om skymning l. natt o. d. (förr äv. om föremål l. sken o. d.) äv.: mörkna; äv. i bildl. l. oeg. anv. Afzelius Sag. XI. 2: 109 (i handl. fr. 1714). Stjernorna slockna, / Stränderna tjockna, / Tils i den svarta skuggan inga himlar syns. Bellman (BellmS) 1: 265 (c. 1785, 1790). Och ju mer den dystra natten tjocknar, / Högre glänser himlablossens prakt. Valerius 2: 246 (1839). Då stormen endast tilltog och började ryta än värre, medan mörkret tjocknade, måste (osv.). Bergfors Inland 110 (1942).
c) bildl., om (själs)tillstånd l. anda o. d. Att lifsandarne tjockna och med svårighet röra sig. Törneros (SVS) 3: 57 (1831). Cygnæus 5: 449 (1860; om melankoli). Genom en långsamt verkande masseffekt tjocknar tidsandan omkring läsaren. DN 28 ⁄ 12 1980, s. 4.
TJOCKNA TILL10 4.
3) (mera tillf.) till 4; opers. Det tjocknade till .. (i trafiken) mellan kl. 18–20. SvD(A) 17 ⁄ 4 1961, s. 15.
4) till 5: (plötsligt l. hastigt) bli tjock(are). Sedan rörningen fortsatts i c:a en timme .. börjar massan ”tjockna till”. 2UB 7: 479 (1903).
5) till 6 (a): (plötsligt l. hastigt) bli tjock(are); äv. opers. Luften tjocknade till. Bladh o. Hornstedt 27 (1799). Det tjocknar till alltmer .. – för blicken är den mjölkliknande dimman helt ogenomtränglig. DN 8 ⁄ 7 1987, s. 20.
Spalt T 1681 band 34, 2005