| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TJORVIG ɟår3vig2, adj. -are. adv. -T.
(vard.) tillkrånglad l. tilltrasslad l. ”strulig”; äv. om hår: tovig. Kvickögd och rosig, och tjorvigt hår. Carlsson ÄlvTimm. 191 (1949). Allting var så tjorvigt (i huvudet), han fick ingen ordning på nånting. Höijer 30Silverp. 69 (1949). Det är trafikljus i varje kvarter. Trafiken är tjorvig. Ofta står vi stilla. Myrdal AnnanVärld 83 (1984). Det klarläggandet blev ganska tjorvigt. PiteåT 15 ⁄ 4 1986, s. 8.
Spalt T 1687 band 34, 2005