| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TOCKEN tok4en l. 32, pron. o. pronominellt adj.; n. tocke (Asteropherus 109 (1609; uppl. 1909) osv.) l. tocket (-it) (RA I. 1: 496 (1546) osv.); pl. tocka (-e) tok4a, äv. 32 (Messenius Disa 12 (1611) osv.) l. tockna (-e) tok4na, äv. 32 (BtFinlH 4: 361 (1568) osv.) ((†) = BtFinlH 4: 360 (1568)); förr äv. TOLIKEN; n. toliket (-it) (Siöl. 1667, Red. s. 47, Agrelius Und. 473 (1738)); l. TOLKEN; n. tolke (Swedberg Schibb. 390 (1716)) l. tolket (-it) (G1R 1: 328 (1524), DrSimon 15 (1627)); pl. tolka (G1R 1: 29 (1521)). Anm. I ä. tid användes stundom den gamla dativformen i pl. obest., t. ex. i uttr. i tol(i)kom fallom, i dylika fall. Annerstedt UUH Bih. 1: 49 (i handl. fr. 1604). I tolkom fallom och androm, tå skal aller almoge j Swerige sinom Konung lydugh ware. Chesnecopherus Skäl I 4 b (1607). På bem:te persohn ett wederbörligit .. straff, androm tolckom till warnagel afhempta. 3Saml. 7: 53 (1670).
numera bl. i vardaglig l. ledig stil l. vid återgivning av (mer l. mindre bygdemålsfärgat) talspråk, särsk. i uttr. tocken där (förr äv. sammanskrivet) (se särsk. 1 a slutet, 4).
1) ss. demonstr. pron., för att beteckna ngt l. ngn ss. tillhörande samma kategori som ngt just nämnt l. antytt: av samma slag, sådan; jfr DYLIK 1.
a) i attributiv anv.; äv. mer l. mindre självständigt. G1R 1: 29 (1521). Min Ohyra wil iagh .. vthlocka / Tu har rätt aldrigh seet tocka. Messenius Disa 12 (1611). Bönder och tocket pack, man pläger skräckia medh lagen. Stiernhielm (SVS) I. 2: 183 (c. 1654). Der kom en dansemästare. Du har inte sett någon tocken? Knorring Ståndsp. 1: 79 (1838). Tvi sjutton, jag extimerar inte och höra tocket pip och gnäll! Quennerstedt IndSold. 38 (1887). Står icke tjocka Lavoestine och tittar sig omkring? Vad går en tocken i Guds hus för. Lagergren Minn. 7: 113 (1928). Nå, hon läste både ”Fader vår” och ”Herren välsigne oss”, för det hjälper mot tocket otyg. Hagberg DödGäst. 655 (1937). särsk. i n. sg. med obestämd (koll.) innebörd; i sht vid avbruten uppräkning, i sådana uttr. som och tocke(t) där, förr äv. annat tocket l. mera tocket, med mera. Endoch edre .. ordins personer .. haffue hafft slikt och annat twlkit bedrageri för een metekrok. G1R 4: 359 (1527). Thenne Werldennes förtryck, haat, nijt, affuund, förfölielse, och mehra tocket. Wallius MChristophersdr B 6 b (1620). Jag måste ha dubbelt så många kruthus .. om du med K(onungen) kommer att tala om tåckådär säg att här behöfs mycket pängar. CAEhrensvärd Brev 1: 93 (1784). För att .. få eld .. fick en hjälpa under med hyfvelkaser och tocket hvad en hade. Fatab. 1913, s. 221. Tomtar och troll och tocke där finns ej på riktigt! GT 11 ⁄ 12 1999, s. 3.
b) (†) i vissa uttr.
β) tocke(n) samma (äv. sammanskrivet), samma slag; sammaledes. (Bortglömda personer) äro wordne them lijke som aldrigh woro födde, tolcke samme wordo ock barn effter them. LPetri Sir. 44: 9 (1561). Såsom the Nouatianer och Donatister .. för tolka samma ringa .. (stadgars o. ceremoniers) skul syndrade sig ifrå alla andra Christeliga församblingar. LPetri Kyrkiost. 32 a (1566). Swedberg Schibb. 390 (1716). — jfr SAM-TOCKET.
γ) annat tocket, på annat sätt, annorledes. Rundeler, måtthe ännw ytterligere .. bliffwe annett tolckitt heller och änn högre vpmurede så myckitt som mäst kann ware mögeligitt. HB 2: 101 (1574). Att jagh hafver gifvit rytteriet en månadz sold .. och most dem försäkra till martium annedt tockett. AOxenstierna 5: 704 (1630).
2) ss. determ. pron. med syftning på en efterföljande rel. bisats, dels i attributiv anv., dels mer l. mindre självständigt; stundom äv. med obest. art. efterställd. G1R 1: 328 (1524). Vm tw skaffa kunde tolke smeltere jn i rikit, som probera och smelta kunde. G1R 9: 126 (1534). Hey, Hå ska man gå och brytas medh hä / En tocken wägh som så långh ä. Ståhle VersVasat. 157 (i handl. fr. 1659). De enda som jag är rädd för, är just tockedär Folk som gådt i Stockholm och lärt rita. EP 1792, nr 30, s. 4. En tarflig – mycket tarflig middag att bjuda på, tåcken som fattigt och sämre folk kan ha. Almqvist Kap. 37 (1838). Nej ser du tocken qvanting som står der på trappan. Kasper 1897, nr 26, s. 1. En tocken en, som rullat sig i söl och i solk. Ossiannilsson Tidsdikt. 3 (1916).
3) i förstärkande anv.
a) i attributiv anv. förstärkande huvudordets innebörd; äv. i utrop som betecknar gillande l. ogillande l. förvåning l. besvikelse o. d.: (en) sådan, vilken; jfr SICKEN, pron. Hwij gör tu migh tolken wånda? PErici Musæus 2: 100 b (1582). Är Pilten något lång / Så säya the med glijs: Woj! tålkin Hummelstång. CupVen. A 3 a (1669). Tvi, tockna tider! Hvad har jag gjort, att jag straffas så hårdt? Wennerberg 2: 61 (1848, 1882).
b) övergående i adverbiell anv., ss. bestämning till adj.-attribut (i en förb. bestående av sbst. med attribut): så; (en) sådan, vilken. O thet war tå tocket wackert Barn. Wallius MChristophersdr A 8 b (1620). At ja skal wara tåcken lycksam Man, / Fram för alla Bönner i Östergöllann. Tidfördrijf A 1 b (c. 1695). Att han ha besciänckt min ängell mädh 5000 daler sölfwermyntt och på tåkett ienereust manner hwilkett migh öfwer dy måtan gläder. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 243 (1701). Se der i kammaren, tåcken präktig silkessäng. Envallsson Julaft. 46 (1801). Tockna fina blommor dä växer oppe på slätten. Moberg Invandr. 322 (1952).
4) i mer l. mindre pleonastisk anv., i uttr. tocken där, dels med syftning på ngn l. ngt som förutsättes vara allmänt känd (känt) l. bekant för åhöraren, dels ss. beteckning l. ersättning för ngt som man inte vill l. kan närmare beskriva l. gå in på. Vet inte harrn hva’ paragrafera vell säja? Dä ä tocka der stjarnekikare, som gå i kring å rita utå markera. Braun Carol. 104 (1844). Hon (gick) igenom en tocken der, hva fan heter det – en, en, kris. Jolin MSmith 94 (1847). Han var .. ett tocket där kärleksbarn. Lagergren Minn. 1: 266 (1922). Jag mötte en tocken där skateboardare .. när jag var på promenad .. häromdagen. DN 16 ⁄ 9 1998, s. A21.
Spalt T 1864 band 34, 2005