Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOLFTING tol3ftiŋ2, förr äv. TOLFTUNG, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tolfting (tå-, -fft-, -gh) 1577 osv. tolftung 1606 (: Mäte Tolftung)–1928)
Etymologi
[fsv. tolftunger; motsv. fd. tolfting (d. tolvting), fvn. tolftungr; till TOLV]
(† utom i a, b) tolftedel. Verelius 257 (1681). Abrahamsson 427 (1726). — jfr MÄTE-TOLFTUNG. — särsk.
a) (förr) om tolftedel av attung (se ATTUNG, sbst.1). Rääf Ydre 1: 324 (1577). I Småland, samt Öster- och Väster-götland (skattlades hemmanen) efter Ottingar och Tolftingar. Botin Utk. 357 (1761). I lagarna omtalas ofta byarnas indelning i halva byn, fjärding, åtting (attung) eller andra delar (sjättung, tolftung). SvLantmät. 2: 75 (1928).
b) (förr) sjätting (se d. o. 4 a). Tolftingen är .. ett gammalt (rymd)mått, som fått ett nytt namn; det är sättungen. Jansson (1950, 1995).

 

Spalt T 1901 band 35, 2006

Webbansvarig