Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOMTEGUBBE tom3te~gub2e, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tompte- c. 1630–1729. tomt- (-å-) c. 1635–1922. tomta- 1864. tomte- (-å-) 1626 osv.)
Etymologi
[ssg av TOMT, sbst.1, o. GUBBE; i nutida språkbruk uppfattas förleden närmast ss. TOMTE. — Jfr TOMTE]
tomte (se d. o. 1 (, 2)); särsk. om äldre tomte; äv. oeg., om person som till utseende l. sätt o. d. påminner om l. liknar en tomte. Tiderus GrLat. 18 (1626). Tomtegubbar beskrifvas såsom små, fingerslånga menniskor, mörka, klädda i utnött drägt i följd af deras ouphörliga arbete, vanligtvis uti grå jacka, korta benkläder och röd spetsig mössa. De äro lyckobringande, snarstickna och böra ej utforskas. Rääf Ydre 1: 71 (1856). Den gamle silverhårige tomtegubben Sahlin, professor i filosofi. Holmgren MLiv 1: 34 (1959).

 

Spalt T 1950 band 35, 2006

Webbansvarig