Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TORNEJ tornä4j, r. l. m. l. f. (VittAMB 1873, s. 163, Östergren (1958)), äv. n. (Hildebrand Medelt. 2: 486 (1896), Östergren (1958)); best. -en resp. -et; pl. -er resp. =.
Ordformer
(förr äv. -eij, -ey)
Etymologi
[fsv. torney; sannol. av mlt. tornei, liksom mht. turnei, tornei av ffr. tornei, tournoi, vbalsbst. till torneier, tournoier, tornera, tornier m. fl., röra sig runt (flera gånger), iterativbildning till torner, vända (se TORNERA)]
(numera mindre br.) tornering l. tornerspel; särsk. om kamp mellan skaror av ryttare, i sht med oskarpa vapen (jfr BOHORD); äv. (o. numera nästan bl.) oeg. l. bildl., särsk. dels om strid l. kamp mellan djur, dels om tvist l. debatt o. d. (Hertigen) höldt mong merkelig ridderspel i sin gåård, med torneij, stekende och brekende. OPetri Kr. 78 (c. 1540). Tornej, en tornering mellan två partier. Strindberg SvFolk. 1: 76 (1881). I bohordet red skara mot skara, i dysten man mot man, i tornejet förekommo båda stridssätten. Hildebrand Medelt. 2: 492 (1896). Samzelius HarBrush. 147 (1919; mellan brushanar). Rätt för alla icke att bli tolererade men att få kämpa för sina ideal i andens fria tornej. Björkquist SigtunStift. 28 (1928). Östergren (1958).
Ssgr (numera föga br.): TORNEJ-DUST. dust (se dust, sbst.2 1). (När kungen) kommit åter till sina tält, tog redan ”vespern” vid, det ridderliga förspelet kvällen före den egentliga tornejdusten. Bååth WagnerS 4: 39 (1908). —
-RUSTNING. tornerrustning. IllSvH 2: 501 (1877). Hildebrand Medelt. 1: 878 (1894).

 

Spalt T 2073 band 35, 2006

Webbansvarig