Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TORRVÄRK tor3vær2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tor- 1597–1705. torr- 1611 osv. tårr- 1642–1762 (: Tårrwärks gräs). tör- 1705. töör- 1596; förr äv. -vark, -verk)
Etymologi
[fsv. thörvärker; motsv. d. tørværk, fvn. þurraverkr, nor. nn. turrverk; möjl. ombildning av feng. þēorwærc, av þēor, inflammation, svullnad; sannol. till den ieur. rot med bet.: svälla som äv. föreligger i isl. þjó; senare leden identisk med VÄRK]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) benämning på sjukdomstillstånd som visade sig ss. smärtor l. värk i leder l. muskler o. d., reumatism l. gikt; äv. i pl.: smärtor i leder osv. (Hustru) Kirsten .. som klageligen gaf tilkenna .. att hon för 14 åhr sedhan war af .. töör werck i alla sina lemmer .. så försuagat .. worden, att hon (osv.). ÄARäfst 88 (1596). (Gässens) Ijster är gott för Tårrwärck .. ock för Hoosta. Palmchron SundhSp. 98 (1642). (Det hastiga väderomslaget gör) at landets Inbyggare äro mycket plågade af rheumatiska torr-värkar. Thunberg Resa 1: 254 (1788). Torr värk och flygande gickt hafva i synnerhet här på orten tagit sitt hemvist. Osbeck Lah. 271 (1796). Hundull ansågs giva särdeles varma plagg, lämpliga för folk, som led av torrvärk. Sahlin SkånFärg. 77 (1928).
Ssgr (†): TORRVÄRKS-FEBER. anträffat bl. i pl.: epidemisk torrvärk; jfr feber 1 b. Torrwärksfebrar pläga mäst höst och wår komma, och ofta wara gångbare och allmänna på wisza orter. Darelli Sockenapot. 223 (1760). —
-GRÄS.
1) växten Linnæa borealis Lin., linnea; jfr -ört 1 o. ben-värks-gräs, klåd-gräs 3. Rothof 300 (1762). (Den största andelen namn på linnean tillhör en) grupp, hvari inrymmas benvärksgräs, torrvärksgräs (eller -ört) .. hvilka alla vittna därom, att växten i folkmedicinen användts såsom botemedel mot åtskilliga sjukdomar, särskildt mot gikt, utslag, ledvrickning. FoFl. 1908, s. 78. Västerb. 1926, s. 252.
2) växten Thalictrum flavum Lin., ängsruta; jfr -ört 2. Rothof 576 (1762). Thalictrum flavum, som förr hade användning i medicinen, nyttjas af menige man som medel mot gikt, hvaraf örten äfven erhållit namnen torrvärksgräs och iktegräs. 2NF 28: 1038 (1919). —
-ÖRT.
1) = -gräs 1. Tegnér SprMakt 135 (1880).
2) = -gräs 2. VetAH 1800, s. 61. Björkman (1889).

 

Spalt T 2123 band 35, 2006

Webbansvarig