| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOSSIG tos3ig2, adj. -are. adv. -T.
(vard.) som är l. beter sig som en tossa l. tosse; tokig; särsk. i uttr. tossig i ngn l. ngt, omåttligt förtjust i l. lysten efter ngn l. ngt; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord; jfr TOSIG. En tossigare liten runstycks-Monarch finns väl icke. Thorild (SVS) 6: 252 (1793). Den 2 Juni har en thorsig dräng .. med en teljyxa afhuggit hufwudet på sin thorsiga syster. VexiöBl. 1835, nr 25, s. 2. (I B. Bjørnsons pjäs ”En handske”) slog en ung tossig flicka upp förlovningen! Strindberg Brev 8: 9 (1890). Katharine Hepburn som spelar tossig på ett så intelligent sätt. SvD(B) 1943, nr 192, s. 8. Ditt telegram som jag fick i morse gjorde mig alldeles tossig av glädje. Rheyneuclaudes Mackenzie Whisk. 255 (1950). Wellander har genom åren avslöjat de tossigaste språkvändningar. DN 22 ⁄ 3 1968, s. 10. (Prinsessan Christina) förklarade, enligt Svensk Damtidnings utsände, att hon var alldeles tossig i Magnuson. SvD 3 ⁄ 2 1974, s. 10.
Spalt T 2163 band 35, 2006