| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRAGG trag4, n.; best. -et.
(vard.) motsv. TRAGGA 1: traggel (se d. o. 1). Wetterbergh GNord 14 (1862). Sin enda tanke han traggar, / och tragg står ingen emot. Ossiannilsson Hjärt. 139 (1927).
Spalt T 2225 band 35, 2007